Vinter i P 1...

Sitter i lugnet på jobbet och lyssnar på Vinter i P1! Min alldeles förträffliga telefon har även den funktionen; jag kan lyssna på radioprogram som redan sänds och som jag missat. Just nu lyssnar jag på Fredrik Lindström som pratar om julen. Väldigt intressant om varifrån våra traditioner kommer och hur dom ändras på grund av kommersialismen. Spännande, och jag får belägg på massor av funderingar jag har. Och så spelar han en massa udda och mindre udda julmusik. Han är en mästare på sitt område, Fredrik Lindström. Här har ni också bild på alla Vinterpratare i år. Många favoriter där!

Snart juldagsmorgon...

Nu har vi firat minsta barnbarnets första jul. Elva månader och på ett strålande humör. De få paket hon fick struntade hon högaktningsfullt i, utan ville hellre kolla i favvisboken. En julafton som började hemma hos och avslutades hemma hos dotter, barnbarnet och mågen.

När jag stod i köket och pysslade med det sista av maten lyssnade jag på slutet av Leif GW Perssons fantastiska bok, som jag tidigare nämnt. Väldigt självutlämnande skrivet med hans speciella språk. Ett språk som genomsyrar alla hans böcker. Ord och uttryck som ingen annan använder och som jag inte förstår hur han får till. Tårarna trillade under epilogen och uppläsaren, Peter Andersson, är suverän.

Vilken prövning!

Tänk att jag lyckades åka till jobbet utan min mobil idag! Vilken malör! Just nu har jag ganska fullt upp med just jobbet, men mot kvällen när det lugnar ner sig lite, kommer säkert abstinensen krypande.Som tur är har jag lite lektyr med mig, men jag kommer inte att kunna spela Wordfeud. Nu fanns det ju en tid före alla dessa skojiga apparater, och vad gjorde jag då? Jo, läste och läste. Den biten saknar jag och bör ta upp igen. Ta tag i alla olästa böcker, jag har liggande..

Utvecklande eller ej..

Har haft en och en halv timmes så kallat utvecklingssamtal idag, eller snarare ett "lärakännalite"-samtal med min nya närmaste chef. Det var väl trevligt, men klychor saknas det inte. Vi kom i alla fall överens om att det blir nog bra det här, så småningom...

Jag har ju jobbat så otroligt länge på samma ställe och jag vet inte vilken omorganisation i ordningen det här blir. Har tappat räkningen, men det här blir nog den som är störst. Förhoppningsvis blir det den sista innan jag lämnar in mina pinaler om några år.

Julen närmar sig med stormsteg och det är inte utan att jag tycker det är ganska behändigt att ha en sjukskriven make hemma, som kan sköta förberedelserna. Vi brukar ha ett julbord i alla enkelhet, men lik förbaskat blir det mycket mat. Eftersom det ska vara anpassat till mitt vegetariska kosthåll, så blir det lite annorlunda än ett traditionellt julbord.

Vilka kloka ord!

Jag fick ett gratulationskort idag från oväntat håll och jag måste citera! Orden är Dalia Lamas och jag kan inte tänka mig något mera insiktsfullt...

THE PARADOX OF OUR AGE

We have bigger houses but smaller families;
more conveniences, but less time;
We have more degrees, but less sense;
more knowledge, but less judgement;
more experts, but more problems;
more medicines, but less healthiness;
We've been all the way to the moon and back,
but have trouble crossing the street to meet
the new neighbor.
We build more computers to hold more
information to produce more copies then ever,
but have less communication;
We have become long on quantity,
but short on quality.
These are times of fast foods
but slow digestion;
Tall men but short character;
Steep profits but shallow relationships.
It's a time when there is much in the window,
but nothing in the room.

Vi hade en diskussion igår, yngsta dottern, maken och jag om just det här. Det måste bli en ändring på hela vårt sätt att leva, men vi får inte vänta på att någon annan ska göra det, utan det måste komma från oss själva. Det är vi skyldiga våra barn och barnbarn.

Ett litet tillägg..

Jag måste bara lägga till den här bilden som jag tog i Gamla stan, i en liten smal gränd..

Julbelysning delux...

En sväng in till Stockholm idag, bara för att vi kunde..Ingen julstress utan bara en sakta promenad genom stan. Det är lite synd att det inte är någon snö, det skulle lysa upp tillvaron, men å andra sidan har man verkligen satsat på julbelysning i år. Det är så vackert och jag tycker man kan kräma på ännu lite till, speciellt i parkerna.

Idag är det Lucia, men jag har ännu inte sett någon. På Stortorget stod ett gäng ungdomar (förmodligen från någon musikklass) och sjöng . Tjejerna hade kransar i håret och killarna hade strutar. Så nära ett Luciatåg man kan komma och dom sjöng väldigt vackert. I folkvimlet skymtade vi Herman Lindqvist med kamerateam och Ingvar Karlsson. Lite kändis-spotting, alltså.

Bilderna jag lagt in har jag "lånat". Lämnar tillbaka dom efter jul...

Bortflugna..

Idag reste äldsta dottern med man och barn till Thailand över julen. Jag avundas dom inte den långa, långa resan, men vet att dom kommer att få det skönt när dom väl installerat sig i sina bungalows. Jag vinkade av dom och tipsade om ett och annat på Arlanda.

På Facebook fick jag idag tips om var man kan köpa nitritfri julskina. Det är makens bekymmer egentligen, men självklart hejar jag på. Det måste vara Kravmärkt för att vara nitritfritt, inte om den enbart är ekologisk. Då får man tydligen pumpa i både det ena och det andra. Varför gör man så när råvaran är perfekt? I alla fall åkte vi till Uppsala och den butik Äkta vara tipsat om. Där fanns några skinkor kvar och vilket pris! 198:- kilot! Nu får han äta med andakt...

Det är kul att twittra och att följa andra twittrare. Jag har bara två followers, som det heter, och det räcker för mig. Jag skulle nog klara mig utan också, det är bara kul att knappa ner några rader när andan faller på. Det är verkligen en microblogg!

Lite obetänksamt kanske..

Just idag ville jag in till Stockholm och göra några inköp. Nobelfestligheter och Salemdemonstrationer! Som gjort för trafikproblem. Först, att hitta en parkering mitt inne i stan två veckor före jul, vilken utmaning! Efter att vi snurrat runt en stund, hoppade jag helt enkelt ur bilen, maken parkerade helt fräckt på trottoaren och jag kilade in i Stockholm Eter & Essens för att köpa vörtextrakt.

Sen ville jag till Bondens Marknad på Söder. Där stod Mats-Eric Nilsson och sålde sin senaste bok Smakernas återkomst. Jag fick den signerad och nu har jag alla tre böckerna han givit ut. Det var han som öppnade ögonen på svenska folket om alla onödig tillsatser matproducenterna stoppar i vår mat. Maken köpte riktigt fin korv, och där gäller förhoppningsvis devisen; man får vad man betalar för. Den var dyr!

En fika på småtrevliga Cafe Paus. Jag fick för mig att vi skulle åka genom centrala stan på hemvägen, så jag kunde se all julbelysning (det lär ju vara extra mycket i år). När vi kom åkande nerför Slussen var det stopp. Det var bara att göra en U-sväng och ta den långa vägen hem. Polisen spärrade av området kring Gamla Stan, vad jag förstår nu, på grund av demonstrationerna på Mynttorget.

Jag måste vara en udda figur..

Jag känner mig inte så vansinnigt udda, men jag är ju inte alls sugen på sånt som andra gillar...Till exempel är det julbord på min avdelning imorgon. Inte vill jag gå dit, utan jag jobbar hellre. Visserligen finns det inte mycket för en vegetarian på ett traditionellt julbord, men man kan ju tycka att någonting ska jag väl kunna skrapa ihop på en tallrik. Det är ju gratis! Men jag är inte sugen...

Sen vill jag för allt i världen inte åka till Thailand! Varmt och svettigt och alldeles för lång flygresa. Men där har jag fattat att jag är starkt avvikande, när till och med dotter med make och barn flyger iväg år efter år.

Jag gillar inte att shoppa, så där i största allmänhet. När man rescenserar storstäder så tar man alltid upp vilken kvalitet det är på shoppingen. Vem bryr sig!

Och sen dricker jag ju inte sprit! Listan kan bli hur lång som helst på saker jag inte gör som andra pysslar med hela tiden.

Tacka vet jag en biltur på natursköna landsbygden i England, eller varför inte en skogspromenad helt enkelt.

Men något som jag verkligen gillar så är det att fika! Finns det något mysigare än när man hittar ett trevligt café med hembakat kaffebröd. Den passionen delar jag nog med rätt många andra faktiskt.

Det verkar ordna sig...

Jag kanske inte ska ropa hej ännu, men förkylningen verkar inte bryta ut. Det har gått bra att jobba, men det verkar lite som lugnet före stormen. Den värsta trafiken blir säkert i julveckan.


Nu ligger det pepparkakor i frysen, rena trolleritricket. Där finns till och med två stora pepparkakshjärtan, som ska hänga i fönstret i röda sidenband. Han är bra händig, min man.


Skaffade mig ett Twitter-konto idag, vad jag nu ska med det till..Blev lite inspirerad av äldsta barnbarnet, och det är väl aldrig fel att försöka hänga med. Blogg, Facebook och Twitter...Var ska det här sluta.

Jag har funderat lite på vad som händer med allt det där om, eller snarare när jag trillar av pinn. Vem ska radera det eller kommer det att finnas kvar i cyberrymden för alltid? Djupa frågor, som jag får forska i en annnan dag. Nu är det sovdags.

Lite vissen...

Jag tror mitt lilla barnbarn har smittat mormor. Det känns lite ruggigt just nu, men jag hoppas det går över. Skulle helst inte vilja sjukskriva mig, när jag bara har fyra arbetsdagar kvar till en liten semesterperiod.

Nu ligger ett tunt snötäcke på marken! Efterlängtat och jag hoppas det blir lite mer. Det lyser upp tillvaron.

Radiopsykologen..

Medan jag sitter och spelar Betapet på nätet lyssnar jag på Radiopsykologen och blir beklämd att höra vilka problem människor brottas med. Och samtidigt imponerad av hur väl de kan formulera sina svårigheter. Den psykologen, Malin Edlund, som lyssnar och kommer med råd och lösningar är helt fantastisk.

December...

Så försvann det annars så förhatliga november bort i fjärran. Inte en snöflinga och inga hala vägar. Lite snopet känns det att åka omkring på splitter nya vinterdäck av bästa sorten, men det kunde vi ju inte veta i oktober, att vi skulle ha sommarväglag så länge. Tids nog får jag känna när dubben greppar i isen. På det här sättet blir vintern kortare och nu har vi bara ljus och mys framför oss.

Jag har en toppenbok i örat nuförtiden. Leif GW Perssons, Gustavs grabb. Det är hans egen berättelse om sitt liv så här långt, och det är en fascinerande historia. Som vanligt när det gäller GW:s böcker så är det Peter Andersson som läser, och det gör han så otroligt bra.

Idag har maken gjort något han aldrig gjort tidigare nämligen bakat Lussekatter! Inspirerad av någon TV-bagare har han uträttat storverk. Själv har jag jobbat kväll, så jag slapp allt stök kring det hela. Provsmakade i alla fall när jag kom hem och betyget blir klart godkänt. Det finns bara en framme så jag fotar den som bevis. Resten ligger i frysen. Han snackade om att baka pepparkakor också, men det vill jag se först..

Snor och gråt..

Lilla barnbarnet plötsligt dunderförkyld. Inte lätt att vara liten och inte kunna berätta vad som är fel..Tur att man vet att det går över.

Stora barnbarnen börja räkna ner nu, 12 dagar kvar till en efterlängtad Thailandsresan.Coolt att fira julen i solen. Inget jag skulle vilja göra, men jag gläds för deras skull.


Idag är det sista dagen på en märklig novembermånad. Barmark, varmgrader och massor med sol. Nu blir vintern så mycket kortare och det kan aldrig vara fel.

Fika med barnbarnen..

Som vanligt åker jag dryga tio mil till min frissa. Att byta vore riktigt jobbigt, så jag gör mig det besväret var sjätte vecka, tills hon lägger av och går i pension. Nu är hon fem år yngre än jag, så jag hoppas innerligt att hon håller på länge än. Till saken hör, att där frissan håller till bor även min äldsta dotter. Jag brukar alltid förena nytta med nöje och träffa henne och familjen, men den här dagen var hon bortrest. Istället fick jag nöjet att fika på tu man hand med mina stora barnbarn. Lussebullar och lite tjejsnack. Dom är vuxna nu!

På denna tiomilafärd fick jag även se snö! Bara fem mil hemifrån gick gränsen. Så ljust och fint det blir med ett litet snötäcke...Jag stötte också på en liten annorlunda julbock/hund.

Första advent...

Första advent och 10 grader varmt! Visserligen har det blåst alldeles förfärligt, men ändå....Just nu kommer det ner snöblandat regn, så ingenting lär väl bli kvar på marken. Nu behöver vi verkligen all vacker belysning utomhus, för det är svart. Maken har utökat vår utomhusbelysning lite grand, men det är ännu inte för mycket. Bara fint.

Jag bakade min traditionella adventskaka idag, saffran och pepparkakor hör den här helgen till.

Ännu blommar det..

Nu har vi kommit till andra hälften av november och ännu ingen snö! Dessutom är många dagar soliga och vackra. Idag var en sådan och vi passade på att ta en härlig promenad från Sjöhistoriska museet, längs Djurgårdsbrunnskanalen och sedan över till Djurgården och tillbaka över Djurgårdsbron. Ett litet fikastopp gjorde vi hos Flickorna Helin & Voltaire. Där har dom de bästa bakverk man kan tänka sig plus lite lättare mat. Ett väldigt mysigt ställe för en paus.

Vi Sjöhistoriska tog jag några bilder som jag måste lägga ut här. Rosorna blommar för fullt och de har massor med knoppar. Blir det kallare så förstörs dom tyvärr, men dom blommar ju på övertid.

I den bästa av världar...

Jag skulle önska att man på ett enkelt sätt skulle kunna se om en vara är klimatsmart och rättvist producerad. När det gäller maten har vi några certifieringar som känns trygga, men när det gäller exempelvis kläder, så har man noll koll. Jag har en känsla av, att om plagget är alltför billigt ligger det en hund begraven. Häromdagen googlade jag på ekologiska kläder och fick ganska många träffar, men! Det är hutlöst dyrt och passar inte en vanlig inkomstagares plånbok. Dessutom hittade jag inget snyggt.

Så fruktansvärt frustrerande...

Det här Wordfeud-spelandet som alla, inklusive undertecknad, fastnat i kan göra mig tokig ibland. Det är helt okej om jag ligger rejält under, och vet att det här går åt pipsvängen. Men om det är riktigt tajt, och jag kanske till och med leder, lägger min tuffaste motståndare, maken, ut ett långt ord och dödar mig direkt! Det borde vara förbjudet! Skämt åsido, det är jättekul och ibland lyckas jag klå honom. Mellan mina döttrar och mig kan du sluta precis hur som helst, så vi är ganska jämna. Tycker i alla fall jag...Och så ser jag verkligen fram emot att man kommer att använda SAOL:s ordlista och inte den märkliga vi nu tvingas använda.

Snart november...

Det kan man inte tro när man ser de här bilderna! Vi gick en långpromenad över Gärdet och tillbaka längs Djurgårdsbrunnskanalen. Härligt för alla som bara är lediga lördag och söndag. Min långa ledighet är snart till ända, och den blev väl inte riktigt som jag tänkt mig.

En snabbis till akuten!

Maken mår inte så bra nuförtiden och idag blev han skickad till akuten i Danderyd. Jag hade bespetsat mig på några timmar i ett väntrum, hade till och med tagit med laddaren till våra mobiler, men det gick undan, vill jag lova. Efter en timme var vi därifrån och på väg hem igen. Det kan ha att göra med att det var hjärtakuten vi hamnade på, men jag måste säga att jag blev imponerad. Det är i alla fall konstaterat att pumpen fungerar ungefär som den ska, men fortsättning följer...

Så var det tänkt att jag skulle vara barnvakt en längre stund imorgon, yngsta dottern hade tänkt sig till frissan, men det blev inställt. Frissan vabbar! Det gör i alla fall inte min.

Vi får ge oss ut i skogen istället och göra ett nytt försök att hitta svamp. De få trattisarna jag hittade häromdagen är torkade nu, och krympte såpass att jag knappt ser dom. Ska hitta en lämplig glasburk att förvara dom i. Det var ett bra råd jag fick av en kollega, det där med torkning. Jag lägger in en bild där jag placerat en clementin bredvid för att illustrera hur lite det blev till slut.

Härliga höst!

Jag har varit ut och letat svamp, visserligen med magert resultat, men det gör inget. Det är bara så underbart att vara i skogen!

Bron...

En riktigt bra samproduktion mellan Danmark och Sverige. Jag är övertygad att det är just för att Danmark är inblandat. Sverige lyckas sällan göra något riktigt bra på kriminalseriefronten. I serien är en ganska osannolik kvinnlig svensk polis. Han har en släng av Asbergers, skulle jag tro. Hon är oförmögen att ljuga, inte ens en liten vit lögn för att lugna anhöriga. Hon förstår sig inte på ironi och kan inte förstå att man ibland måste vara lite smidig när det gäller lagar och bestämmelser. Poliskvinnan Saga Norén spelas av Sofia Helin. Läste någonstans att danskarna var kritiska till serien, oklart för mig varför. Svenska skådisar brukar inte vara särskilt bra, men här är dom det, och jag tror att det är för att det inte är det här Dramatengänget utan mest folk utifrån landet. Det är många avsnitt kvar och vi får se hur dom knyter ihop säcken, men så här långt är det spännande och intressant.

Skojigt möte..

Igår, på väg hem från Frissan, passade jag på att träffa ett gäng som har funnits i mitt liv sen första klass, men sedan jag flyttade har kontakten bara blivit sporadisk, tyvärr. Vi har nästan alla barnbarn nu, så det märks verligen att tiden har rusat iväg. Det är lite tråkigt att dom inte vill vara med i Facebook, där kan man hålla en skaplig kontakt utan man träffas. Jag är och har aldrig varit en telefonpratare, så den kontaktmöjligheten går bort. Telefonen använder jag när jag verkligen vill något och inte för att bara prata för pratandets skull. Nu har vi i alla fall bestämt att träffas antingen i Uppsala eller Stockholm framöver, så nu hoppas jag det blir av.

Hösten har slagit till ordentligt nu. Det är dags för snön att komma. Såg just att första snön kom 18:e oktober förra året i våra trakter, så det är bara att inse att det är dags.

En ledig dag..

Min planering just nu känns väldigt hattig, men jag vet att i slutet av månaden har jag tio dagars ledighet, så det får väl gå..

Just nu lyssnar jag på Henning Mankells senaste,  Minnet av en smutsig ängel. Har precis börjat, men den verkar lovande, som vanligt när det gäller hans böcker. Vad jag förstår utspelar den sig i Afrika i början på 1900-talet, en intressant miljö som sällan skildras.

Naturligtvis ligger det en bok på sängbordet också och just nu är det Matens pris, som är skriven av två radioreportrar, Malin Olofsson och Daniel Öhman. Jag känner att jag vill läsa mer om matindustrin, för att kunna göra riktiga val. Det kan till och med bli så att jag avstår från viss mat, om jag märker att det är missförhållanden runt produktionen. Vi får se framöver.

Drömmar som dröjer kvar..

Idag har jag gått med ett leende på läpparna, när jag tänker på den dröm jag hade precis innan jag vaknade. Hela sinnesstämningen kan påverkas många timmar framåt. Jag drömde om mitt äldsta barnbarn med någon typ av maskeradutstyrsel och gud vet varifrån just den kommer. Om jag kunde, skulle jag illustrera den, men den finns bara  i mitt huvud.

Höstrusket har kommit och nu vill jag ha snö istället. Igår var det premiär för motor- och kupévärmaren.

Lång tystnad, igen...

Det är inte så att det varit händelsefattigt, utan helt enkelt inget jag vill dela med mig så här.

Den nya flugan Wordfeud, har även fastnat hos mig. Perfekt för en som spelat Betapet i många år. Fördelen med WF är, att det är ingen tidspress. En match kan ta flera veckor om man har otur. Själv vill jag nog ha lite mera action. Skaparen av spelet tjänar okristligt mycket pengar, och jag fattar inte på vad.

Sen har jag lite konspirationskänning angående smör. Det är numera nästan slut på smör i butikerna, och det vete tusan om det inte är något lurt med det hela. Några, exempelvis Livsmedelsverket eller Folkhälsoinstitutet, tycker att det konsumeras alldeles för mycket smör, pga att LCHF har blivit ett sätt att gå ner i vikt. Då betalar man, mutar är ett ord jag inte vågar använda, mejerierna för att dom inte ska tillverka smör och skyller på att det inte finns tillräckligt med mjölkbönder. Sluta att tillverka en massa onyttiga söta yoghurtar och gör smör istället i så fall.

För övrigt mår barn, barnbarn och hund bra, och det gillar jag. Så skulle jag ha uttryckt mig på Facebook...Lilla barnbarnet har feber, men sånt går ju över.

11:e september...

Alla minns vi vad vi gjorde just den dagen för tio år sen. Vi var precis på väg att hämta ut en ny bil, när vi stötte ihop med husets strulputte, lindrigt nykter. "Har ni hört att två plan flygit in i World Trade Center...och i Pentagon?" Visst, visst, sa vi och småskrattade åt stollen. Vi blev snart varse hur rätt han haft.

Det finns ett par händelser till, där tiden stannat och man vet precis var man befann sig när beskedet kom. Estonia, där vi förlorade flera kollegor. Och så för oss som är lite till åren, vinterkvällen när Olof Palme blev skjuten.

Mindre tid vid datorn..

Jag märker att min nya smarta mobil gör att jag tillbringar allt mindre tid vid datorn! Man kan ju göra det mesta på mobilen.

Häromdagen laddade jag ner Kindles app, alltså nu kan jag läsa böcker, dock bara engelska än så länge, på mobilen. De böcker jag hämtat hem hittills har varit gratis, men jag kommer att köpa böcker så småningom. Jag funderade ett tag att köpa Kindles läsplatta, men nu spar jag dom tusenlapparna. Dessutom har jag alltid en ljudbok på gång via Storytel. Just nu är det Håkan Nessers Himmel över London. Vad jag förstår ska det vara en seriös bok, men hans underfundigheter gör att jag skrattar högt ibland. Kom på mig själv att gå och skratta när jag var ute på en powerwalk. Hoppas ingen såg mig!

Dagens bild får bli på Bamse, vår spindel som bor i soprummet..

Två trevliga dagar..

Vilken tur vi har med vädret när vi har Norgebesök. Vi har ägnat oss åt sightseeing i Uppsala, Sigtuna och Stockholm de är dagarna. Det är mycket man vill visa när man har långväga gäster. Stockholm visade sig från sin absolut vackraste sida idag. Det måste vara världens vackraste huvudstad!

Jag lägger ut en bild på någon som tycker livet leker för det mesta. Bara man är mätt i magen och får sova på bestämda tider.

Inte mycket sömn..

Det blev in alles tre och en halv timmes sömn efter nattpasset, men för att inte hela dagen skulle gå i slöhetens tecken unnade jag mig en rejäl skogspromenad med mina stavar. En favoritrunda jag har är skogarna i Rävsta naturreservat. Nu har jag fått både skogsluft och sol. En liten lur innan kvällens nattpass, sen är jag på gång igen..

Nattjobb...

När jag skriver det här har jag nästan avverkat en natt på jobbet. Två och en halv timme kvar...Vilken okristlig tid för folk som ska ut och resa!
För att illustrera resandet lägger jag in en bild från vår underbara resa; ett gäng får som betar på en kyrkogård. Jag har också en bild där man använder en del av kyrkogården till bilparkering. Man ställer helt enkelt gravstenarna åt sidan.

Första arbetsdagen....

Nu känns det som om hösten börjat. Planeringen är  lagd för en bit in i november. När vi sätter oss ner och planerar nästa gång hamnar vi i adventstider!

På torsdag kommer min systerson från Norge på besök några dagar. Jättetrevligt!

Så var det slut för den här gången...

En enda dag kvar av semestern, sen tillbaka till jobbet.

Vi har haft ett par varma dagar, med temperaturer uppåt 25 grader. Det är fortfarnde närmare 20 och klockan är 23. Det är nog den sista värmen för i år, men det kommer en ny sommar.

Idag blev det Bondens marknad igen, ett sant lördagsnöje. Jag har ett visst system när jag handlar där. Som tur är står de olika försäljarna på samma plats år efter år, och jag handlar av samma och maken bär. En viss trängsel blir det, men det är bara mysigt. Det är trevligt att så många är lika intresserade som jag av ekologiska grönsaker och annat smått och gott. Det är ju inte så att det är extra billigt, snarare tvärtom.

En stor besvikelse var dock, att mitt favoritcafe i Axels park har bytt ägare och har inte alls samma fantastiska smörgåsar. Varför är det alltid så att nya ägare försämrar ett bra koncept? Det är inte första gången jag upplever det. Så småningom hamnade vi hos Lasse i Parken istället och det är ett säkert kort, tack och lov.

Så kan det bli..

Ett sällsynt möte. På grund av omständigheter som varken hon eller jag kan rå över, växte vi upp på olika ställen, min halvsyster och jag, och har under åren bara setts sporadiskt. Trots att vi inte bor speciellt långt från varandra har det inte blivit av att hålla kontakten ens som vuxna. Ikväll träffades vi några timmar och det var trevligt som vanligt, men någon tät kontakt kommer det säkert inte att bli. Tur att vi har Facebook att umgås på. Vilka invändningar folk än kan ha om FB, det är ett utmärkt forum att träffas på även om det inte blir så ofta  i levande livet.

Hjärtskärande...

Jag har precis sett dokumentären om Utöya, där några av dom överlevande berättar om sina upplevelser, och det är svårt att förstå hur man tar sig igenom, och kommer igen efter en sån mardröm. Låt oss bara hoppas att det kommer något gott ur det här, att inte allt prat om ett nytt sätt att bemöta varandra i vardagen, inte bara är tomt prat.

En liten tur ner i Sörmland...

Fick plötsligt lust att åka till Taxinge slott, även kallat Kakslottet. Det var kanske inte så smart att åka en söndag, när alla andra också tänkt sig dit, men det funkade ganska bra. Problemet var, att maken som inte får äta sötsaker inte fick någonting till sitt kaffe, för det skulle ta en halvtimme att göra en smörgås! Jag smaskade i alla fall i mig en tårtbit, vi tog en tur i slottsparken och sen åkte vi till Mariefred där även han fick något i magen. En varm och skön dag så här i slutet på sommaren.

Fruktsallad...

När man får oväntat besök är det lätt att svänga ihop en fruktsallad. Det var vad jag gjorde ikväll, när goda vänner med barn tittade in. Lite förberedd var jag, så jag hade köpt lite färska bär också. Med vispad grädde eller vaniljglass faller det alla i smaken, stor som liten. (Bilden är lånad)

Stavgång i sensommarkvällen...

En härlig kväll och solen på väg ner. Jag var bara tvungen att stanna och ta en bild när solen reflekterade på ett fluffigt moln.

Äta ute igen..

Garderobsprojektet fortsätter, så vi har ätit ute idag igen. Under vår Englandsresa åt vi fakiskt bara middag ute en enda dag, så nog kan vi väl få unna oss det här hemma istället. Det blev Farbror Blå i Sigtuna. Vi har blivit tipsade om den tidigare, gjorde ett försök i lördags,  då var det fullbokat, men idag var vi nog kvällens första middagsgäster. Jag blev positivt överraskad. Maken åt en köttbit, som han blev väldigt nöjd med. Jag gav kocken fria händer, eftersom det inte fanns något vegetariskt på menyn. Han snodde ihop en ljuvlig ljummen sallad med gröna sparris och annat gott. Väldigt gott! Dyrt, men definitivt värt pengarna när man blir så nöjd. En applåd för kocken!

Skrivet på mobilen...

Nu har jag klurat ut varför bilderna jag försöker lägga in från mobilen blir felvända. Jag har bara en bild som är tagen på rätt sätt, så jag lägger in den...Texten blir tyvärr för liten, men det kan jag nog inte göra något åt.

Alltså, bilden är på Skipton castle, en av de intressanta borgarna vi besökte.

Årets semesterprojekt..

Varje år när semestern börjar närma sig slutet, ska maken plötsligt hitta på något. Förra året var det att starta en surdeg (som han fortfarande håller liv i). Det var ett fridsamt projekt. I år ska det bytas garderober i sovrummet. De gamla ska rivas och de nya ska skruvas ihop. Jag önskar att jag var på annan ort, men jag måste ju hjälpa till lite ibland, så det är bara att bita ihop. Det låter mycket i alla fall och osar svavel. Resultatet kommer att bli bra i alla fall, och det är något vi pratat om länge.

Hemma efter en underbar vecka...

Yorkshire Dales var alldeles fantastiskt! Maken var en utmärkt bilförare även i vänstertrafik och vi råkade inte ut för några missöden. Smala vägar och lokalbefolkning som körde fort, men han bemästrade det utan problem. Jag skulle inte ha velat sitta bakom ratten, och jag hade all tid i världen att titta på utsikten. Vi hittade några riktigt spännande ställen, bl.a två borgar från 11-1200-talen. Så välbevarade att man kände de berömda historiska vingslagen.

Jag hade på önskelistan att åka upp till North York Moors, där vi var för två år sen, och nu blommade ljungen! Det hade jag inte väntat mig, i augusti, men jag var naturligtvis tvungen att ta några bilder. På grund av dimma den dagen, kunde jag inte få några bilder över vidderna, men några närbilder på ljungen blev det i alla fall.

Under hela vår vistelse pågick oroligheter i de stora städerna, men det var inget som påverkade oss där ute på landet. Vi följde händelserna på TV och man kan bara beklaga.