Hjärtskärande...

Jag har precis sett dokumentären om Utöya, där några av dom överlevande berättar om sina upplevelser, och det är svårt att förstå hur man tar sig igenom, och kommer igen efter en sån mardröm. Låt oss bara hoppas att det kommer något gott ur det här, att inte allt prat om ett nytt sätt att bemöta varandra i vardagen, inte bara är tomt prat.