Snart juldagsmorgon...

Nu har vi firat minsta barnbarnets första jul. Elva månader och på ett strålande humör. De få paket hon fick struntade hon högaktningsfullt i, utan ville hellre kolla i favvisboken. En julafton som började hemma hos och avslutades hemma hos dotter, barnbarnet och mågen.

När jag stod i köket och pysslade med det sista av maten lyssnade jag på slutet av Leif GW Perssons fantastiska bok, som jag tidigare nämnt. Väldigt självutlämnande skrivet med hans speciella språk. Ett språk som genomsyrar alla hans böcker. Ord och uttryck som ingen annan använder och som jag inte förstår hur han får till. Tårarna trillade under epilogen och uppläsaren, Peter Andersson, är suverän.