Vi har hand om barnbarnen på dagarna i 2 veckor. En vecka avklarad redan. På grund av värmen har det blivit några gånger vid badstranden. Tur att vi har så nära dit. Nästa vecka kanske vi kan vara lite aktiva med ungarna, när det går att vistas ute. Även de lider av värmen och blir slöa och lättirriterade.
Idag ska vi ge oss iväg på lite kyrksafari i luftkonditionerad bil. Många kyrkor är öppna för allmänheten på sommaren, men långt ifrån alla. Det är svalt och skönt i gamla stenkyrkor och det vimlar av dem inom 5 mils radie. I vissa fall kan man se så långt som till nästa kyrka när landskapet är platt.
Just nu är jag i slutet på den bästa bok jag läst sen Boktjuven. På samma tema kan man säga; andra världskriget sett ur civilbefolkningens synvinkel. Den här gången utspelar sig det mesta i Frankrike. Boken heter Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr. Otroligt bra. Tänk att man kan skriva så!
Hallonplock i underbara Hallonparken, utflykt till Gårdsjö älgpark och kvällsmys på terrassen är något av vad jag sysslat med sen sist.
Hallonparken levererar som vanligt. Man plockar lätt 2 kilo på en kvart. Det är riktigt lustfyllt att gå där bland buskarna och plocka det ena perfekta bäret efter det andra. Om jag bodde närmare skulle jag gladeligen hjälpa till att plocka rent, när besökarna har gjort sitt. Tyvärr är det lite väl långt. Men för egen del blir det fler plock innan säsongen är över.
Älgparken var en härlig upplevelse. Entusiasten Leffe Lind och hans fru har tagit sig an älgar som av en eller annan anledning farit illa. Därifrån har det bildats en grupp älgar som har ett stort paradis på Leifs ägor. Man får åka ut med traktor och vagn och besöka de ståtliga djuren. Leif berätta om hur djuren fungerar och hur han sköter om dem. Otroligt intressant. Dessutom har de servering. En väldigt harmonisk miljö, trots att det var väldigt välbesökt den dagen. På bilden hittade Lilleman det han tyckte var mest intressant, Grålle, den superstarka traktorn.
Sista bilden illustrerar de härliga kvällar vi har ute på terrassen. Vanligtvis blir det för kyligt redan vid 20-tiden men senaste kvällarna har jag passerat midnatt där ute.
Gårdens måsunge, av mig döpt till Måsart, har äntligen fått luft under vingarna och sällat sig till resten av familjen. Det var så fascinerande att följa utvecklingen och att mamman inte bara lämnade den när den föll ur boet. Hon vakade från hög höjd och kom ibland ner med lite mat. Måsart kunde naturligtvis hitta föda själv, men lite godbitar fick han av mamma Mås.Ett litet drama i vardagen som fick ett lyckligt slut. Jag kommer nog aldrig mer att klaga över måsarnas, inte så vackra, läte framöver.
