Vinter i P 1...

Sitter i lugnet på jobbet och lyssnar på Vinter i P1! Min alldeles förträffliga telefon har även den funktionen; jag kan lyssna på radioprogram som redan sänds och som jag missat. Just nu lyssnar jag på Fredrik Lindström som pratar om julen. Väldigt intressant om varifrån våra traditioner kommer och hur dom ändras på grund av kommersialismen. Spännande, och jag får belägg på massor av funderingar jag har. Och så spelar han en massa udda och mindre udda julmusik. Han är en mästare på sitt område, Fredrik Lindström. Här har ni också bild på alla Vinterpratare i år. Många favoriter där!

Snart juldagsmorgon...

Nu har vi firat minsta barnbarnets första jul. Elva månader och på ett strålande humör. De få paket hon fick struntade hon högaktningsfullt i, utan ville hellre kolla i favvisboken. En julafton som började hemma hos och avslutades hemma hos dotter, barnbarnet och mågen.

När jag stod i köket och pysslade med det sista av maten lyssnade jag på slutet av Leif GW Perssons fantastiska bok, som jag tidigare nämnt. Väldigt självutlämnande skrivet med hans speciella språk. Ett språk som genomsyrar alla hans böcker. Ord och uttryck som ingen annan använder och som jag inte förstår hur han får till. Tårarna trillade under epilogen och uppläsaren, Peter Andersson, är suverän.

Vilken prövning!

Tänk att jag lyckades åka till jobbet utan min mobil idag! Vilken malör! Just nu har jag ganska fullt upp med just jobbet, men mot kvällen när det lugnar ner sig lite, kommer säkert abstinensen krypande.Som tur är har jag lite lektyr med mig, men jag kommer inte att kunna spela Wordfeud. Nu fanns det ju en tid före alla dessa skojiga apparater, och vad gjorde jag då? Jo, läste och läste. Den biten saknar jag och bör ta upp igen. Ta tag i alla olästa böcker, jag har liggande..

Utvecklande eller ej..

Har haft en och en halv timmes så kallat utvecklingssamtal idag, eller snarare ett "lärakännalite"-samtal med min nya närmaste chef. Det var väl trevligt, men klychor saknas det inte. Vi kom i alla fall överens om att det blir nog bra det här, så småningom...

Jag har ju jobbat så otroligt länge på samma ställe och jag vet inte vilken omorganisation i ordningen det här blir. Har tappat räkningen, men det här blir nog den som är störst. Förhoppningsvis blir det den sista innan jag lämnar in mina pinaler om några år.

Julen närmar sig med stormsteg och det är inte utan att jag tycker det är ganska behändigt att ha en sjukskriven make hemma, som kan sköta förberedelserna. Vi brukar ha ett julbord i alla enkelhet, men lik förbaskat blir det mycket mat. Eftersom det ska vara anpassat till mitt vegetariska kosthåll, så blir det lite annorlunda än ett traditionellt julbord.

Vilka kloka ord!

Jag fick ett gratulationskort idag från oväntat håll och jag måste citera! Orden är Dalia Lamas och jag kan inte tänka mig något mera insiktsfullt...

THE PARADOX OF OUR AGE

We have bigger houses but smaller families;
more conveniences, but less time;
We have more degrees, but less sense;
more knowledge, but less judgement;
more experts, but more problems;
more medicines, but less healthiness;
We've been all the way to the moon and back,
but have trouble crossing the street to meet
the new neighbor.
We build more computers to hold more
information to produce more copies then ever,
but have less communication;
We have become long on quantity,
but short on quality.
These are times of fast foods
but slow digestion;
Tall men but short character;
Steep profits but shallow relationships.
It's a time when there is much in the window,
but nothing in the room.

Vi hade en diskussion igår, yngsta dottern, maken och jag om just det här. Det måste bli en ändring på hela vårt sätt att leva, men vi får inte vänta på att någon annan ska göra det, utan det måste komma från oss själva. Det är vi skyldiga våra barn och barnbarn.

Ett litet tillägg..

Jag måste bara lägga till den här bilden som jag tog i Gamla stan, i en liten smal gränd..

Julbelysning delux...

En sväng in till Stockholm idag, bara för att vi kunde..Ingen julstress utan bara en sakta promenad genom stan. Det är lite synd att det inte är någon snö, det skulle lysa upp tillvaron, men å andra sidan har man verkligen satsat på julbelysning i år. Det är så vackert och jag tycker man kan kräma på ännu lite till, speciellt i parkerna.

Idag är det Lucia, men jag har ännu inte sett någon. På Stortorget stod ett gäng ungdomar (förmodligen från någon musikklass) och sjöng . Tjejerna hade kransar i håret och killarna hade strutar. Så nära ett Luciatåg man kan komma och dom sjöng väldigt vackert. I folkvimlet skymtade vi Herman Lindqvist med kamerateam och Ingvar Karlsson. Lite kändis-spotting, alltså.

Bilderna jag lagt in har jag "lånat". Lämnar tillbaka dom efter jul...

Bortflugna..

Idag reste äldsta dottern med man och barn till Thailand över julen. Jag avundas dom inte den långa, långa resan, men vet att dom kommer att få det skönt när dom väl installerat sig i sina bungalows. Jag vinkade av dom och tipsade om ett och annat på Arlanda.

På Facebook fick jag idag tips om var man kan köpa nitritfri julskina. Det är makens bekymmer egentligen, men självklart hejar jag på. Det måste vara Kravmärkt för att vara nitritfritt, inte om den enbart är ekologisk. Då får man tydligen pumpa i både det ena och det andra. Varför gör man så när råvaran är perfekt? I alla fall åkte vi till Uppsala och den butik Äkta vara tipsat om. Där fanns några skinkor kvar och vilket pris! 198:- kilot! Nu får han äta med andakt...

Det är kul att twittra och att följa andra twittrare. Jag har bara två followers, som det heter, och det räcker för mig. Jag skulle nog klara mig utan också, det är bara kul att knappa ner några rader när andan faller på. Det är verkligen en microblogg!

Lite obetänksamt kanske..

Just idag ville jag in till Stockholm och göra några inköp. Nobelfestligheter och Salemdemonstrationer! Som gjort för trafikproblem. Först, att hitta en parkering mitt inne i stan två veckor före jul, vilken utmaning! Efter att vi snurrat runt en stund, hoppade jag helt enkelt ur bilen, maken parkerade helt fräckt på trottoaren och jag kilade in i Stockholm Eter & Essens för att köpa vörtextrakt.

Sen ville jag till Bondens Marknad på Söder. Där stod Mats-Eric Nilsson och sålde sin senaste bok Smakernas återkomst. Jag fick den signerad och nu har jag alla tre böckerna han givit ut. Det var han som öppnade ögonen på svenska folket om alla onödig tillsatser matproducenterna stoppar i vår mat. Maken köpte riktigt fin korv, och där gäller förhoppningsvis devisen; man får vad man betalar för. Den var dyr!

En fika på småtrevliga Cafe Paus. Jag fick för mig att vi skulle åka genom centrala stan på hemvägen, så jag kunde se all julbelysning (det lär ju vara extra mycket i år). När vi kom åkande nerför Slussen var det stopp. Det var bara att göra en U-sväng och ta den långa vägen hem. Polisen spärrade av området kring Gamla Stan, vad jag förstår nu, på grund av demonstrationerna på Mynttorget.

Jag måste vara en udda figur..

Jag känner mig inte så vansinnigt udda, men jag är ju inte alls sugen på sånt som andra gillar...Till exempel är det julbord på min avdelning imorgon. Inte vill jag gå dit, utan jag jobbar hellre. Visserligen finns det inte mycket för en vegetarian på ett traditionellt julbord, men man kan ju tycka att någonting ska jag väl kunna skrapa ihop på en tallrik. Det är ju gratis! Men jag är inte sugen...

Sen vill jag för allt i världen inte åka till Thailand! Varmt och svettigt och alldeles för lång flygresa. Men där har jag fattat att jag är starkt avvikande, när till och med dotter med make och barn flyger iväg år efter år.

Jag gillar inte att shoppa, så där i största allmänhet. När man rescenserar storstäder så tar man alltid upp vilken kvalitet det är på shoppingen. Vem bryr sig!

Och sen dricker jag ju inte sprit! Listan kan bli hur lång som helst på saker jag inte gör som andra pysslar med hela tiden.

Tacka vet jag en biltur på natursköna landsbygden i England, eller varför inte en skogspromenad helt enkelt.

Men något som jag verkligen gillar så är det att fika! Finns det något mysigare än när man hittar ett trevligt café med hembakat kaffebröd. Den passionen delar jag nog med rätt många andra faktiskt.

Det verkar ordna sig...

Jag kanske inte ska ropa hej ännu, men förkylningen verkar inte bryta ut. Det har gått bra att jobba, men det verkar lite som lugnet före stormen. Den värsta trafiken blir säkert i julveckan.


Nu ligger det pepparkakor i frysen, rena trolleritricket. Där finns till och med två stora pepparkakshjärtan, som ska hänga i fönstret i röda sidenband. Han är bra händig, min man.


Skaffade mig ett Twitter-konto idag, vad jag nu ska med det till..Blev lite inspirerad av äldsta barnbarnet, och det är väl aldrig fel att försöka hänga med. Blogg, Facebook och Twitter...Var ska det här sluta.

Jag har funderat lite på vad som händer med allt det där om, eller snarare när jag trillar av pinn. Vem ska radera det eller kommer det att finnas kvar i cyberrymden för alltid? Djupa frågor, som jag får forska i en annnan dag. Nu är det sovdags.

Lite vissen...

Jag tror mitt lilla barnbarn har smittat mormor. Det känns lite ruggigt just nu, men jag hoppas det går över. Skulle helst inte vilja sjukskriva mig, när jag bara har fyra arbetsdagar kvar till en liten semesterperiod.

Nu ligger ett tunt snötäcke på marken! Efterlängtat och jag hoppas det blir lite mer. Det lyser upp tillvaron.

Radiopsykologen..

Medan jag sitter och spelar Betapet på nätet lyssnar jag på Radiopsykologen och blir beklämd att höra vilka problem människor brottas med. Och samtidigt imponerad av hur väl de kan formulera sina svårigheter. Den psykologen, Malin Edlund, som lyssnar och kommer med råd och lösningar är helt fantastisk.

December...

Så försvann det annars så förhatliga november bort i fjärran. Inte en snöflinga och inga hala vägar. Lite snopet känns det att åka omkring på splitter nya vinterdäck av bästa sorten, men det kunde vi ju inte veta i oktober, att vi skulle ha sommarväglag så länge. Tids nog får jag känna när dubben greppar i isen. På det här sättet blir vintern kortare och nu har vi bara ljus och mys framför oss.

Jag har en toppenbok i örat nuförtiden. Leif GW Perssons, Gustavs grabb. Det är hans egen berättelse om sitt liv så här långt, och det är en fascinerande historia. Som vanligt när det gäller GW:s böcker så är det Peter Andersson som läser, och det gör han så otroligt bra.

Idag har maken gjort något han aldrig gjort tidigare nämligen bakat Lussekatter! Inspirerad av någon TV-bagare har han uträttat storverk. Själv har jag jobbat kväll, så jag slapp allt stök kring det hela. Provsmakade i alla fall när jag kom hem och betyget blir klart godkänt. Det finns bara en framme så jag fotar den som bevis. Resten ligger i frysen. Han snackade om att baka pepparkakor också, men det vill jag se först..