Så försvann det annars så förhatliga november bort i fjärran. Inte en snöflinga och inga hala vägar. Lite snopet känns det att åka omkring på splitter nya vinterdäck av bästa sorten, men det kunde vi ju inte veta i oktober, att vi skulle ha sommarväglag så länge. Tids nog får jag känna när dubben greppar i isen. På det här sättet blir vintern kortare och nu har vi bara ljus och mys framför oss. Jag har en toppenbok i örat nuförtiden. Leif GW Perssons, Gustavs grabb. Det är hans egen berättelse om sitt liv så här långt, och det är en fascinerande historia. Som vanligt när det gäller GW:s böcker så är det Peter Andersson som läser, och det gör han så otroligt bra.
Idag har maken gjort något han aldrig gjort tidigare nämligen bakat Lussekatter! Inspirerad av någon TV-bagare har han uträttat storverk. Själv har jag jobbat kväll, så jag slapp allt stök kring det hela. Provsmakade i alla fall när jag kom hem och betyget blir klart godkänt. Det finns bara en framme så jag fotar den som bevis. Resten ligger i frysen. Han snackade om att baka pepparkakor också, men det vill jag se först..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar