Lite underligt, men okej då...

Häromveckan skickade jag efter en jacka, en väldigt speciell, engelsk jacka, på nätet. För att den inte skulle bli för tight över tuttarna lade jag till en storlek. Den storlek jag brukar köpa på tröjor. När paketet kom, öppnade jag den med spänning och provade. Jackan var enorm! Nu såg jag framför mig allt bestyr med att skicka tillbaka, och inte visste jag vilken storlek jag då skulle ta. När jag visade jackan för maken ville han prova den och tänka sig, den passade perfekt! Han ville ha den! Bra, men jag vill också ha en, så idag ringde jag till företaget och berättade att de råkat skicka en herrjacka istället för en damdito. Icke! Det är tydligen en unisex-variant. Hur ska man veta det? Jag har lusläst och det framgår inte alls. I beskrivningen av storlekarna står exempelvis att L motsvarar 42-44. Hur skulle ni tolka det? Damjacka, säger jag då. Jag frågade killen i andra sidan av luren vilken storlek jag då skulle ta, och det vågade han inte svara på. Förslaget blev att klämma till med en storlek och sen byta. Orka! (som ungdomarna säger). Jag funderar på att prova i en butik och sen skicka efter. Det blir i alla fall hundratals kronor billigare. Nu går maken omkring med en jacka som jag vill ha och jag blir utan..

Memory lane...

På väg till Sala idag passade jag på att åka en liten omväg, eftersom jag hade gott om tid. Jag åkte en väg som jag cyklade varje vår när jag bodde där jag är född och uppväxt. Nu är det säkert 12-13 år sedan jag åkte där senast, men jag tycker vägen har smalnat! Det kan inte vara så, men minnesbilderna ändras. Med åldern blir man visst mer nostalgisk. Massor med mysiga och mindre trevliga minnen poppar upp, och det är bara att konstatera att livet är alltför kort.

En liten träff med äldsta dottern och stora barnbarnen blev det också efter frisörsbesöket. Vi konstaterade att vi trots allt har daglig kontakt via Wordfeud och Draw Something. Vi är inga telefonpratare, varken dottern eller jag.

Bilden är lånad, men kan mycket väl illustrera "min väg"

Postens företagscenter...

Kan man kalla det service, med öppettider som 8:30-10 och 15:00 -18:00? Jag som jobbar nästan uteslutande kvällar, alltså börjar vid 14 har det varit hart när omöjligt att hämta ut mitt körkort. Eftersom jag lägger mig sent behöver jag min skönhetssömn. I morse lyckades jag pallra mig upp, så nu har jag ett körkort i 10 år till. Dessutom har jag ett körkort som tillåter mig att köra motorcykel! Nästa projekt är att skaffa ett nytt pass...

En viss skillnad...

Jag läste precis min blogg för exakt ett år sen..Då hade småbjörkarna slagit ut och trädgårdsmöblerna var framtagna. Det blir betydligt senare i år.

Begravning..

Idag begravdes en vän som funnits med sen första skoldagen. Kontakten har varit väldigt sporadisk på senare år, men många minnesbilder poppar upp en sån här dag. Efter den fina ceremonin i kyrkan åkte jag och fem andra vänner till ett trevligt café och pratade gamla minnen. Vi inser att det här är bara början..Hon är den första av oss som lämnar in, och vi andra kommer efter så småningom,  förr eller senare...

Badgeprov..

En återkommande plåga. Vartannat år måste man göra ett prov via nätet, för att få behålla sin badge, alltså behörighetshandlingen för att vistas på flygplatsen. Det är så tråkigt! Nu har jag i alla fall lyckats genomföra hela provet på ett försök, det brukar krävas flera.

Idag på min lediga dag har jag inte varit utanför dörren, dvs ytterdörren. På terrassen har jag varit och skakat mattor, plädar och kuddar. Städning alltså, så imorgon tänker jag ägna mig åt trevligare saker.

Påsk..

Idag har vi Skärtorsdagen, och påskkärringarna surrar omkring i luften. Själv ska jag jobba, men är ledig resten av påsken. Förra året var det rena sommarvärmen (sägs det), men i år blir det mera måttligt. Dessutom ska det bli snöväder imorgon.

Nu susar jag omkring med sommardäck igen. Det blir lite tystare i min ändå rätt bullriga bil. I jämförelse med makens, då..

Har börjat läsa en bok av Anne Cleeves igen, Glass Room. Trodde först att den skulle handla om Shetlandsöarna som vanligt, men den här gången befinner vi oss i Northumberland, till och med längre norrut än Yorkshire. Det gillar jag. När jag läser på min surfplatta kommer jag på mig själv med att försöka bläddra som i en vanlig bok. Läsupplevelsen är alltså perfekt, och jag saknar inte pappersboken.