Livet planerat sex veckor framåt...

Idag var det dags för en ny sexveckors-planering. Det är en ganska seg tillställning, där ett 30-tal kollegor sitter tillsammans och försöker få ihop ett schema som passar alla. Jag är alltid alldeles slut i huvudet efter de här dagarna. Eftermiddagen har vi en så kallad Arbetsplatsträff, där vi ska dryfta problem och få information från ledningen. Också det är tröttsamt, för vissa frågor har vi harvat i flera år nu. Just nu står vi inför en omorganisation, som vi inte alls vet vart den leder, men som cheferna så klyschigt säger; det är bara att hoppa på tåget om ni vill vara med. För mig känns det som en evinnerlig upprepning från tidigare år när vi bytt chefer.

Det är sjukt i huset just nu. Maken har nog smittats av bebisbaciller, för lilla barnbarnet har också varit lite dålig i magen. Hon är glad och pigg ändå, men inte Maken. Men det går över...

Lilla Clion, min bil alltså, genomgick sin första service igår. Nu är det bara att tuta och köra i 3000 mil till innan nästa genomgång.