Det är alltid lika knäckande att vara förkyld. Jag har legat mer eller mindre nerbäddad i tre dagar, och trodde aldrig att jag skulle bli bra! En så banal åkomma och ändå helt handikappande. När maken (som börjar bli sjuk) och jag skulle försöka få till lite andventsstämning märkte jag att jag inte ägnat advent en tanke under min eländiga tid. Alltså hade jag ingen mossa till ljusstaken! Men Nöden är uppfinningarnas moder, som det gamla ordspråket säger. Jag tog helt enkelt rosmarin från min vintergröna planta på terrassen. Jättesnyggt! Nu lyser stjärnor och stakar i våra fönster och snart trycker maken på knappen till utebelysningen. Det kommer att bli jul i år igen..
Yngsta dottern och hennes kille har flyttat till en större lägenhet idag, och jag har inte orkat hjälpa till. Nu har dom klarat det helt galant utan oss, och jag får väl istället åka dit med något nybakat imorgon.
Nu väntar jag på att min, vanligtvis goda, aptit ska komma tillbaka, det har varit väldigt svårt att äta något. Men just nu doftar det nybakt surdegsbröd igen, det är jag bortskämd med!
Jag lägger in en bild som jag tog från terrassen idag. Vintern är vacker och speciellt om man får skymta solen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar