Nu har jag läst (lyssnat) färdigt Leif GW Perssons Den döende detektiven, och det var hans bästa sen triologin på 70-talet! Det var en lagom, dvs liten, portion av Bäckström den här gången. Den mannen gick mig på nerverna tidigare. Det var väl i och för sig meningen, men han blev inte trovärdig till slut. Den här boken däremot, har både värme, humor, klokskap och trovärdighet. Tråkigt nog tror jag att det är lite sitt eget hälsotillstånd han beskriver, den gode Leif GW. Jag har i alla fall motionerat, strukit kläder, lagat mat och fördrivit dödtid på jobbet till denna bok. Mycket bra!
2 kommentarer:
Instämmer i din positiva kritik! Läste ut boken idag och det var på tiden, var nära att läsa de sista kapitlen redan från början bara för att få reda på upplösningen. :)
Vad roligt att du gillade den. Jag har sneglat på den, men nu kommer jag att köpa den!
Kram Ulla
Skicka en kommentar