Vackert semesterväder. ...

Vår Norgetur blev en lyckad expedition. Vi träffade alla och solen sken på oss hela tiden. Fredrikstad är en fin stad.

Resten av veckan har också varit bra. Ibland behöver man lite extra tid för att hinna sköta småsaker.  Nu är vi redo för vintern. Dubbdäcken sitter på plats och jag hoppas att vi får en ordentlig vinter.

Och så blev det oktober...

Fantastiskt väder så här långt, tre dagar in i oktober. Jag har visserligen haft motorvärmare en natt, men då var det fortfarande september.

Idag lyckades jag komma en timme sen till jobbet. Det är vådan med att ha olika arbetstider. Jag för betala igen det i eftermiddag istället, så ingen skada är skedd. Hemma på gården är det höststädning som jag slipper delta i. Alltid något.

En lindrig förkylning har nästan passerat och även lilla Yrvädret har varit krasslig. 

Om en vecka tar vi en tur till Fredrikstad i Norge. Det blir en lagom lång bilresa den här gången. 

Nu har jag börjat med den omdiskuterade boken  Det som inte dödar oss, den fjärde boken i Milleniumsviten. Så här långt tycker jag att David Lagerkrantz gjort ett bra jobb. Jag gillar honom som författare. 

Höst...

Fortfarande milt men luften är hög och fin. 

Idag fyller mitt mellanbarnbarn 20 år! Tiden går alldeles för fort nu, tycker jag. Äldsta dottern flyttar upp till sitt Paradis i Dalarna och kommer ännu längre bort, men det kunde kanske vara värre. Det är ett problem i detta skiftjobbande land att kunna träffas så ofta som man vill. Alla i min närhet, förutom maken jobbar skift. 

Skrev tidigare om Håkan Nessers bok, Han är ju en favoritförfattare, men den här gången blev jag besviken. Lite för mycket Hokus Pokus. Jag gillar visserligen när det är lite mystik inblandat, men det här blev för mycket.

Däremot lyssnar jag nu på en annan favorit, Henning Mankells Svenska Gummistövlar. En helt igenom fantastisk bok! Sen har vi det här med teknik. Med hjälp av Bluetooth kan jag lyssna direkt i min bil när jag kör till och från jobbet. På lördag blir den en högtidsstund när jag kör de 10 milen till Sala och frissan. Att lyssna på en bok gör resan till ett rent nöje. 

Jag har mer och mer börjat jobba dagtid. Något som gav mig lätt ångest tidigare, men min dygnsrytm har ändrats och nu lägger jag mig i rimlig tid, inte mycket nattsuddande längre. Jag måste ju förbereda mig för pensionärslivet som jag inte vill sova bort .Dessutom passar det bättre när jag ska hämta Yrvädret på dagis. Det jag saknar med att inte arbeta kvällsskift är mina kollegor som alltid gör det.

Den flyktingkatastrof som just nu utspelar sig i Europa har delat länder och vänner. Stämningen är minst sagt spänd. På mitt arbete, där kollegorna kommer från alla hörn av världen, frodas rasismen just nu. Otäckt! Det gäller att man inte är tyst när främlingsfientliga åsikter vädras. På Facebook har jag tagit bort flera "vänner" just på grund av deras delningar och åsikter. Några till hänger löst, folk som jag har haft höga tankar om tidigare.

I Norge har nyss en liten gutt, mitt brorsdottersbarnbarn Miika, fötts. Släkten lever vidare, det känns fint.

Pensionärsvarning..

Idag har jag gjort något som sällan händer, även fast jag vet att så ska man göra två gånger om året...Jag vädrar kläderna i min garderob. När solen skiner, som idag, får jag extra energi och då är det bäst att passa på.

Om ett par timmar ska jag till kiropraktorn för att få lite behandling. Nacken har spökat ganska mycket i sommar, även när jag hade semester, så det beror inte enbart på jobbet. Jag tror nog att det är anledningen till besvären, men att jobba gör inte saken värre.

Just nu lyssnar jag på Håkan Nessers bok Elva dagar i Berlin, inläst av honom själv. Han är nog den som gör det bäst. En favorit.

September

Efter  härliga augusti verkar det som att hösten är här nu. Regn och rusk ett par dagar.

Svärsonen och jag är kollegor nu och försöker synka våra scheman så att det passar ihop med dotterns . Jag hoppas att min ansökan om att gå ner i tid kommer att beviljas. Det skulle verkligen underlätta.

Min nästa semester är beviljad. En vecka i oktober.  Vi ska åka några dagar till min syster i Fredrikstad, Norge. Det är några år sen vi sågs. Vi håller kontakt via Facebook i alla fall, men ibland vill man ju ses också.

Lägger in ett par bilder från några extra mysiga stunder i slutklämmen på semestern.

Snart är semestern över...

Vilken fin semester vi har haft. Vår resa norrut blev mer fantastisk än jag hade förväntat mig. Det är tio är sen vi senast var upp till Nordkap, och jag kan inte minnas att det var så vackert. Den här gången hade vi väldigt tur med vädret, och det var bara uppe på Nordkapsklippan som det var lite disigt. Horisonten och himlen gick ihop, så man inte såg någon gräns.

Att träffa brorsdottern och hennes barn var härligt. Nu hoppas vi på en större släktträff nästa sommar. Det kommer att födas en liten bebis däruppe i oktober och den vill jag gärna träffa så fort som möjligt.

Besöket hos min före detta arbetskompis blev naturligtvis lyckat. Även där var det finare än jag minns från förra gången.

Hemma igen har vi gjort kortare utflykter, picknickat, varit barnvakt. Vädret har varit helt perfekt. Solsken och runt 25 grader. Vi valde verkligen rätt period i år. Det gjorde vi förra året också, men då var det ju juli.

Några bilder från vårt äventyr lägger jag in, och hoppas att det fungerar.

Min minisemester...

Den började fint, och jag har varit aktiv.

Äntligen har vi handlat blommor till terrassen. Brunnsvikens trädgård vid Ulriksdal har alltid bra växter. Jag försökte först med Steninge trädgård, men där fanns inte några pelargoner längre.

 

En utflykt till Lövstabruk på söndagen. Ett vacker ställe med mycket kultur. Naturligtvis var det ståhej där, Lövstadagen. Vi som hade tänkt oss lite lugn och ro.

Naturhistoriska museet fick ett besök av mig, dottern och Yrvädret. Hon är i en perfekt ålder nu för att vara intresserad av sånt. Tyvärr var det lite väl mycket folk där, svårt att undvika när det är semestertider och dessutom inget badväder. En gofika på Bergianska trädgården fick avsluta den dagen. Där har vi ett helt perfekt café med kravmärkta produkter!

 

Igår var de då äntligen dags för Skansen. Perfekt väder med både sol och skugga. Alltid upptäcker man något nytt. Den här gången var det en Bergsmansgård. Något man däremot aldrig upptäcker är vargar. Man stirrar in i ett grönområde helt enkelt. Vi räknade ut att under dagen hade vi knatat omkring i 8 kilometer! Inte ett knyst om trötta ben från 4½-åringen. Hon gillar Skansen lika mycket som jag. Hon fick till och med klappa en orm.