Höst...

Fortfarande milt men luften är hög och fin. 

Idag fyller mitt mellanbarnbarn 20 år! Tiden går alldeles för fort nu, tycker jag. Äldsta dottern flyttar upp till sitt Paradis i Dalarna och kommer ännu längre bort, men det kunde kanske vara värre. Det är ett problem i detta skiftjobbande land att kunna träffas så ofta som man vill. Alla i min närhet, förutom maken jobbar skift. 

Skrev tidigare om Håkan Nessers bok, Han är ju en favoritförfattare, men den här gången blev jag besviken. Lite för mycket Hokus Pokus. Jag gillar visserligen när det är lite mystik inblandat, men det här blev för mycket.

Däremot lyssnar jag nu på en annan favorit, Henning Mankells Svenska Gummistövlar. En helt igenom fantastisk bok! Sen har vi det här med teknik. Med hjälp av Bluetooth kan jag lyssna direkt i min bil när jag kör till och från jobbet. På lördag blir den en högtidsstund när jag kör de 10 milen till Sala och frissan. Att lyssna på en bok gör resan till ett rent nöje. 

Jag har mer och mer börjat jobba dagtid. Något som gav mig lätt ångest tidigare, men min dygnsrytm har ändrats och nu lägger jag mig i rimlig tid, inte mycket nattsuddande längre. Jag måste ju förbereda mig för pensionärslivet som jag inte vill sova bort .Dessutom passar det bättre när jag ska hämta Yrvädret på dagis. Det jag saknar med att inte arbeta kvällsskift är mina kollegor som alltid gör det.

Den flyktingkatastrof som just nu utspelar sig i Europa har delat länder och vänner. Stämningen är minst sagt spänd. På mitt arbete, där kollegorna kommer från alla hörn av världen, frodas rasismen just nu. Otäckt! Det gäller att man inte är tyst när främlingsfientliga åsikter vädras. På Facebook har jag tagit bort flera "vänner" just på grund av deras delningar och åsikter. Några till hänger löst, folk som jag har haft höga tankar om tidigare.

I Norge har nyss en liten gutt, mitt brorsdottersbarnbarn Miika, fötts. Släkten lever vidare, det känns fint.