Värmerekord!

Efter två rekordvarma marsdagar är det mer normalt idag. Söndag och måndag hade vi uppåt 20 grader! Helt fantastiskt! Det blev många timmar ute i friska luften och i naturen. Tillsammans med ungdomarna gjorde vi en utflykt i naturreservatet i närheten av Steninge slott. Som en sommardag, men lite blåsigt.

Idag har en före detta arbetskamrat, tillika blivande pensionär varit på besök med sin fina hund Ester. Näst sista tisdagen för semlor, så jag åkte till Sigtuna och köpte några stycken. 

Ständigt ledig!

Nu är det snart en vecka sen jag jobbade mitt sista arbetspass. Det blev inte så mycket jobba, om jag ska vara ärlig. Jag gick mest kring och kramades och var social. RC choklad bakade på beställning underbara kardemummalängder. 

Jag trodde nog att jag skulle känna åtminstone lite saknad, men så blev det alltså inte. Jag kan komma på mig med att tänka, som om jag fortfarande jobbar kvar, men känner enbart lycka när jag kommer på att det gör jag inte alls. Visserligen var det spännande mellan varven att vara med i hetluften, men det räcker med de år jag var där. Människor jag gillar extra mycket kommer jag att träffa i alla fall. Det är redan några träffar inplanerade.

Den senaste veckan har varit ganska hektiskt. Tagit tag i saker som har legat och väntat. Förberett lite för vår fjällvandring i september, kört sopor, kollat in gymmet, där jag ska teckna ett kontrakt när jag officiellt är pensionär. Ett litet enkelt gym med ett speciellt träningsrum för tjejer. Det gillar jag. Dessutom har jag varit barnvakt till Lilleman. Ett rent nöje. Han blev för övrigt 10 månader i förrgår.

Yrvädret kommer att få gå på den skola de valt som första alternativ, alltså där hon redan gått i förskola. Det var ett glatt besked. 

Tre dagar kvar!

Nu är det seriös nedräkning. Jag försöker känna efter hur det kommer att kännas, men det går inte. Förmodligen en liten tomhet, men ingen längtan tillbaka till själva jobbet. Många arbetskamrater kommer jag att sakna, men vi kan ju träffas utanför jobbet. 

Igår, tredje tisdagen i Fastan, träffade maken och jag en f.d. jobbarkompis över en god semla. Den här gången blev det Tant Brun i Sigtuna. Deras semlor har bedömts att vara bland de bästa. Personligen föredrar jag att man blandar mandelmassan med inkråm från semlan plus lite vispad grädde, men det är sällan man får det så. Gårdagens var med en klump mandelmassa, till makens förtjusning.

Lilleman är förkyld och Yrvädret har börjat rida. Kommande lördagar ska jag ibland hålla lillkillen sällskap medan storasyster rider. 

Våren närmar sig, står på tröskeln, men är inte riktigt här än. Härliga tider väntar oss framöver. 

Det går alldeles utmärkt att klara sig med en bil. Jag saknar inte min  Clio. Såg att den är ute till försäljning nu, och de får inga problem att sälja den lilla pärlan. Inte en skråma och kort körsträcka.

En bild från en runda jag gjorde häromdagen. Lite is ligger fortfarande kvar i å-kanten. Nu är det läge att kika efter blåsippor bland fjolårslöven.

Mars..

Ny månad igen! Nu går det undan. 8 arbetsdagar kvar!

Jag sålde min bil i onsdags. Lite vemodigt, men rätt beslut. Vi behöver bara en bil. Nu gäller det bara att bekanta mig ordentligt med makens bil. Det är en stor bil med många finesser. 

För någon timme sen lade vi ut en annons på Blocket på våra högtalare som inte används på länge. Väldigt snabbt fick vi svar, från 3 stycken, men först till kvarn...Han är nu på väg från Haninge för att köpa dem. Lång väg att åka men priset var lågt.

Maken är nu pensionär och trivs med tillvaron. Det ska bli härligt att förfoga helt över sin egen tid.

På Fettisdagen träffades vi, ett gäng pensionärer och jag. Det har blivit en lite tradition sen några år tillbaka. Den här gången blev det ett konditori vid Brantingstorget i Uppsala. Medan vi satt där vid vårt bord, smaskade semlor och pratade, var det en strid ström av kunder som kom för att köpa semlor. En kö som sträckte sig ut till gatan, kanske 10 meter. Populärt kondis tydligen.

Barnbarnen mår bra. Sexåringen har äntligen lärt sig säga R, så nu är de väldigt tydliga. Helt plötsligt hittade hon rätt. Lilleman, nu 9 månader är en livlig krabat. Tar sig fram med expressfart över golvet. Det är mycket skojigt att se fram emot med småbarn i närheten. 

Vädret är ganska nyckfullt. Just nu runt nollan och lite snö. Men ljuset är här och det är det viktigaste.