Promenad i skogen..

Ut i naturreservatet med stavarna. En bok i örat, som inte utestänger fågelkvitter. Det är omöjligt att se att det egentligen fortfarande är vinter. Det finns inte något i skogen som vittnar om det. Om jag plötsligt såg en blåsippa skulle jag inte bli förvånad, för det känns verkligen som vår.

Boken i örat är En man som heter Ove, och är hejdlöst rolig och samtidigt sorglig. Jag både skrattar och gråter där jag går i skogen. Inte gråter så att tårarna rinner, men ögonen tåras i alla fall. 

Min doktor, som är omöjlig att nå, fick reda på det där om rockkonsert, och skickade en kallelse till mig. Prover, blodtrycksmätning och nu känner jag mig väldigt frisk! 

Jag lägger in en bild som jag tog i dag i skogen. Lite trolskt, kan man tycka.