Idag kom vinterjackan fram! Efter höstens första frostnatt, och just nu isande blåst, kommer den att sitta fint. Låt oss hoppas att det bara är tillfälligt. Det är lite väl tidigt för vinterkläder redan.
Jag försöker att inte bli alltför frustrerad över alla dumheter dom hittar på på jobbet, men det är svårt. Undrar om det är så på alla arbetsplatser numera. Facket är i alla fall helt tandlöst, eller så finns inte viljan att hjälpa till. Man går helt enkelt arbetsgivarens ärenden, i hopp om att kanske få något lönsamt jobb framöver. Låter jag bitter?
Jag planerar fortfarande min arbetstid efter när ungdomarna behöver hjälp med dagishämtning, och det är också ett orosmoment. Tänk om jag inte får igenom mina önskemål! Hur ska dom då bete sig! Hur gör andra som inte har något nätverk?
Maken har fått sin nya, fina bil nu. En vacker vit skapelse som man åker väldigt bekvämt i. Lite skillnad mot min lilla go-cart, men den gillar jag skarpt.
Hösten. Omisskännlig och ganska välkommen. Det är dags att ställa undan sandaler och hänga sommarkläderna längst bak i garderoben. Om åtta månader plockar jag fram dom igen, förhoppningsvis. Det är lite synd att det inte är så ofta man pratar om en fantastisk sommar, som den här. Senast var 1994, VM-året. Det kanske har varit någon emellan, men ingen jag minns speciellt.
Någon liten bild ska jag väl ha, och väljer ett av mina favoritmotiv; vackra portar.
Strax blir det äppelpaj och vaniljgrädde på terrassen med dottern, Yrvädret och maken. Härligt att kunna sitta ute i mitten av september!
Äldsta barnbarnet har äntligen fått ett jobb! Det är tufft för ungdomar att få in en fot i arbetslivet, men nu hoppas jag att det steget är taget och att det bara rullar på..
För några dagar sen åkte jag faktiskt och köpte några nya växter, som fortfarande var fräscha hos handelsträdgården. Att kunna glädjas åt dom, långt in september känns fint. Maken har vårdnaden om en hängväxt som bara blommar och blommar och blommar. Vi köpte den i början på juni. När vi var till Gotland lämnade vi över den till dottern, men hämtade hem den igen när vi kom hem. Nu är det bara frosten som kan ta död på den.
Igår hade vi klassåterträff, 45 år sen vi slutade 9:an! Det blev en otroligt skojig upplevelse. En liten skolresa med matsäck, lite kultur, lite lek och så en god buffé i Hembygdsgården. Total nostalgi. Men det absolut bästa var att två av våra favoritlärare kom! Den ene 84 och den andre 76, och fortfarande lika briljanta! Att höra dom prata var som att vara tillbaka i klassrummet för 45 år sen. Jag är övertygad att dom åkte hem, övertygade om att vi alla älskade dom. Undrar om dagens ungdomar har lärare som sätter djupa, varma spår i deras hjärtan..En helt igenom underbar eftermiddag och kväll. Vi kommer att ses igen om fem år, men då förmodligen utan våra hjältar.
Idag har maken och jag varit inne i huvudstaden och flanerat i sommarvärmen. Fortfarande är det 25 grader på dagarna! Varje sådan här dag är en bonus, innan hösten sätter in. Vilken sommar vi har haft!
Nu är semestern slut för den här gången och imorgon är det dags att jobba igen.
Det har varit en otroligt härlig ledighet. Jag tror att fyra veckor är den ultimata ledigheten, varken kortare eller längre är bra, tror jag.
Torsdag till fredag var vi på ett spontanbesök till äldsta dotterns sommarställe. Det har åretruntboendestandard och kommer väl att bli det så småningom också. Ett helt fantastiskt ställe i alla fall, långt, långt bort från civilisationen. Dalarna är vackert!
Ett par andra små utflykter har vi också hunnit med sen vi kom hem från Gotland. En hel del tid med lilla Yrvädret har det också blivit, då mor och far varit på kalas.
Det ska bli riktigt trevligt att komma tillbaka till jobbet igen. Turbulensen kommer väl att kvarstå, så man vet aldrig vad som händer. Lugn, ro och trygghet är avskaffat på arbetsmarknaden tror jag, och då är det väl tur i oturen att det inte är så många år kvart till pensionen. De orden trodde jag aldrig jag skulle yttra....
Några bilder från senaste veckan får illustrera detta inlägg.
