Idag ska jag börja jobba efter min långa, härliga semester. Det ska bli riktigt roligt att komma tillbaka till röran igen.
Måste slå ett slag för en fantastisk bok, Torka aldrig tårar utan handskar, av Jonas Gardell. Det är den första boken i en trilogi. Boken har höjts till skyarna av kritiker och andra, och jag måste hålla med. Fruktansvärt upprörande, med tanke på att det är inte så längesen, som de homosexuella hade det så här jävligt. Jonas själv, denne öppna, fantastiska människa var själv med på den tiden och kan vittna om hur det var.
Sen lyssnar jag på en bok också, men det är ren förströelse. De döda talar inte, av Anne Cleeves.
För att pigga upp oss lite lägger jag in en bild som visar en tjej som gillar bilar. Här kör hon lastbil av hjärtans lust!
Det blev alltså ytterligare en resa för oss på denna semester. En fyradagars tur till underbara Gotland. Det blev hastigt bestämt och väldigt bra. Båtresan är dyr, trots att det tydligen är extra billigt just nu, men man sitter bekvämt i sin förbeställda vilstol, och kan ägna sig åt att läsa eller lyssna till musik. Överfarten tar bara tre och en halv timme numera. Jag minns när det tog sju timmar...
Hotellet låg perfekt till om man kommer med båten, alltså i hamnen. Ett litet trivsamt trestjärnigt hotell, med en utmärkt frukostbuffe. Även den här resan hade vi fantastisk tur med vädret. Solsken och lagom varmt utom hemresedagen, när det småregnade i ett par timmar. Gotland är så vackert, så man nästan tappar andan. Det är som att komma till en grekisk ö, men med bättre klimat.
Nu är det bara en vecka kvar på vår semester, och då kan man säga att hösten börjar så smått. En höst då jag ska ta hand om lilla barnbarnet på mina lediga dagar. Det ska bli spännande.
Igår tog vi en tur till Åland för att fylla på makens snusförråd. Hade väntat mig en stökig resa, lördag och fortfarande semestertider. Nu blev det inte alls så, utan en lugn och skön överfart, trots att båten säkert var fullpackad. Det gäller bara att få en lugn vrå, så löser det sig. På återresan åt vi a la Carte i lilla matsalen, som vanligt väldigt gott. Man har alltid ett vegetariskt alternativ på menyn. På bilresan hem lyssnade vi på höjdhoppsfinalen för damer plus lite annat intressant. Det blir faktiskt lika spännande i radion, om kommentatorerna är bra.
Hemma efter några händelserika och intressanta dagar. Vistelsen började med ösregn, men sen blev det bara bättre och bättre. Under höjdpunkten, Edinburgh Military Tattoo, var himlen molnfri. Det blev en magisk upplevelse och vi var så nöjda. Edinburgh är en spännande stad och vi lyckades pricka in den mest hektiska veckan, Festivalen. Hela staden firade med gatumusikanter och andra ekvilibrister. Vi bodde på universitetsområdet, och där var det fest dygnet runt. Hur orkar folk?
Eftersom brittisk mat inte är speciellt lockande varierade vi oss. Det blev kurdiskt, sudanesiskt (!) och libanesiskt. Libaneserna avgick med seger, men strax efter kom kurderna. En lustig iaktagelse på alla tre restaurangerna; man serverade inte alkohol, men gästerna var välkomna att ta med sig eget dricka, som man villigt hjälpte till att öppna. Jag måste forska närmare i varför det är så. Först tänkte vi, kanske av religiösa skäl, men libaneser är ju inte enbart muslimer..Det har förmodligen något med tillstånd att göra, men jag får återkomma i frågan. Jag lägger in ett par bilder som inte säger mycket för någon annan än mig, min likväl...
Imorgon, okristiligt tidigt, blir vi hämtade för transport till Arlanda. Jag ser fram emot några dagar i Edinburgh, med bland annat en kväll med Royal Edinburgh MilitaryTattoo. Föreställningen sker under bar himmel, så vi får hoppas på uppehåll. Man har ännu aldrig ställt in en föreställning, sägs det. Det pågår en festival i stan, så vi lär inte vara ensamma.
