Två dagar i rad!

 Nu chockar jag nog min enda följare och skriver ett inlägg igen!

Faktiskt enbart för att kolla om de bilder jag tog för några dagar äntligen finns att ladda upp här. Och det gör de!

Sen kan jag berätta att jag efter en himla massa år ska byta mobiloperatör! På den fronten har jag varit väldigt konservativ och hållit mig till trygga (men dyra) Telia. Nu blir det en operatör som använder Telias nät, så en liten fot har jag kvar i alla fall. Fello heter bolaget och kostar mindre än hälften av det jag betalar nu. Så får jag dessutom 1GB mer per månad.

Och så var det bilderna..

Från Hjälstaviken där blåa, vita och gula sippor blommar tillsammans. Eftersom det är så kyligt så håller de sig vackra länge i år. Synd att det inte går att förmedla ljudet från naturreservatet. Det vimlar av gäss av olika sort. Deras läte, kan inte kalla det sång, är kraftfullt men inte vackert. Svanarna fick till ett märkligt läte som jag aldrig hört. Förmodligen ska de imponera på sina damer. Längre fram kommer man att höra rördrommen som tutar i vassen. Det låter som när man blåser i en tom glasflaska. Kul att se alla fågelfantaster med sina tubkikare på stativ. Dit har jag långt än, men det är frestande. 

Just nu är det slow-TV som gäller. För tredje året i rad bevakar SVT några platser i Norrland där älgarna brukar simma över. Dygnet runt i 3 veckor. Det har blivit en dundersucce. Bara naturens egna ljud. Det är inspirerat från ett liknande program i Norge. 

Bakslag i vädret...

 Efter att ha haft ett härligt vårväder en längre tid har vi nu fått känna på lite snö och kyla igen. Det vänder snart igen. I maj har vi tänkt åka upp till Dalarna och vara husvakt när dottern med make och hund tar en tur med husbilen. Det ser jag fram emot.

Vi har båda fått vår första vaccinationsspruta nu, så det börjar kännas bra. Smittspridningen i landet är fortfarande ökande, men håller man sig på sin kant så går det bra. Det är många unga som drabbas nu och vissa blir så sjuka att de hamnar på IVA.

Jag fick lite feber och muskelvärk efter sprutan, men det är bara som det ska vara. Då har man tydligen ett bra immunförsvar. Nu är det många veckor till den andra dosen, i slutet på juni. 

Bilderna är från några promenader med och utan barn och barnbarn. Stora tjejen är hellre med kompisar numera, så vi får nöja oss med den lille, snart 5 år.

Oj, vad tiden går...

 Jag fick en påminnelse häromdagen (av min förmodligen enda läsare) att det är hög tid att uppdatera bloggen.

Nu har vi i alla fall vår. Just nu är det kyligt, men vi har också haft varma dagar. Alla efterlängtade vårblommor har kommit. 

Maken och jag är ute och vandrar varje dag om inte vädret är alldeles för dåligt, Det har blivit ett behov för oss båda och det är ju ett sunt behov. Mitt mål är minst 2 mil i veckan och gärna i skogen. 

I väntan på vaccinering håller vi oss fortfarande för oss själva. Lilla familjen träffar vi utomhus. Svärsonen har haft covid och dottern har blivit vaccinerad. Förmodligen har båda barnen också haft sjukdomen. Båda hade feber någon dag, men det var allt. 

Smittspridningen ökar fortfarande. Den brittiska mutationen är mer smittsam och folk håller inte avstånd. Hur svårt kan det vara?

Det var ju tänkt att alla i vår ålder skulle vara färdigvaccinerade i april, men eftersom tillgången på vaccin har varit dålig, får vi vänta till slutet på maj. I år blir det i alla fall Gotland.

Vi läser otroligt mycket, både maken och jag. Har man Storytel blir man aldrig utan något att läsa. Numera  är det e-böcker som gäller. Jag lyssnar väldigt sällan. 

Bilderna är några vårtecken. Isen försvann på två dagar i Rosersbergsviken.