Nytt år!

Julen blev så bra man kan önska. På juldagskvällen blev jag sjuk och är det fortfarande. Maken befarade Covid, så jag testade mig med negativt resultat. Än har det rackars viruset inte hittat oss! En vanlig, om än tuff, bondförkylning går ju över så småningom. 

I fortsättningen kommer vi att isolera oss till den värsta smittspridningen avtagit. Barnen träffar vi utomhus, som anses säkrast. 

Våra matinköp gör vi på nätet och hämtar ut i en box utanför vårt lokala Coop. Smidigt!

Ett par dagar med snö fick vi uppleva. Tänk vad det piggar upp. Nu är det barmark igen och ganska mörkt.

Vi närmar oss jul...

Vi närmar oss alltså jul och läget i landet är skrämmande dåligt. Det andrummet vi fick i somras är definitivt ett minne blott. Nu är det seriös distansering som gäller igen. Tuffa restriktioner som tyvärr inte alla bryr sig om. 

Maken och jag började redan i november förbereda för julen. Vi köpte julklappar på nätet för att undvika trängseln vid paketutlämningen innan det förhatliga Black Friday. Den helgen grundlade det svåra läget som är nu. Folk kan inte hålla sig från köpcentra helt enkelt!

Sjukvården går på knäna. Eftersom så många sjuksköterskor slutade efter vårens pandemi är det brist på personal. Vårdplatser och utrustning finns men det fattas folk helt enkelt. Så skrämmande. Tänk om inte de orkar längre!

Maken och jag har klarat oss så här långt, men äldsta dottern har haft covid två gånger! Nu heter det att man inte ska fira jul med några andra än dem man träffar dagligen. Nu har lilla familjen mer eller mindre varit i karantän när julafton inträffar så vi har bestämt att träffas. Sen blir vi nog tvungna att isolera oss, för det har dykt upp ett muterat virus som är vansinnigt smittsamt. Vi vet ännu inte om det tagit sig till Sverige, men det kommer de närmaste dagarna att utvisa. Det upptäcktes i Storbritannien. Stackars Storbritannien som redan är så drabbat! Och snart infaller Brexit också. Ett tufft år.

Det trista för vårt land är dödstalet. Vi har nu passerat 8000! Vi har 10 gånger fler avlidna än våra grannländer.

Positivt är att man börjar vaccinera i mellandagarna. Vi som inte till- hör en riskgrupp, visserligen till åren men inte tillräckligt, får nog vänta till senvåren. Bra att man kommer igång i alla fall. Vissa länder har redan påbörjat.

Barnbarnen träffade vi senast på andraadventsfika utomhus.

Snart blir lilla flickan i Norge 1 år och vi har inte setts IRL än. Det trodde jag aldrig skulle hända. Nu får vi hoppas på vår beräknade släktträff i juni. 

Som om inte detta var nog har vi levt i ett halvmörker i en månad. Inte en solstrimma! Regn har avlösts av ett grått, heltäckande molntäcke. De senaste dagarna (inte idag) har vi skymtat solen nån timme. Jag saknar snö som skulle lysa upp tillvaron.

Ett förfärligt gnäll, kan tyckas, men livet har också sina ljusa sidor. Maken och jag avverkar ett par mil i veckan när vi tar våra promenader. Naturen är vacker även utan solsken och igår vände det mot ljusare tider. 

Jag återkommer med mer gnäll efter jul, men nu är det dags att ta tag i resten av julförberedelserna. God mat, fika och glittrande barnaögon är något att längta efter.

Fortfarande surrealistiskt..

 Den här pandemin kommer vi att få leva med länge än. 

Sommaren har trots allt varit väldigt bra. Vi har hållit oss friska och har kunnat träffa barnbarnen. Det är det viktigaste för mig.

Sorgligt nog har vi inte kunnat besöka Norge. Vi är inte välkomna dit på grund av smittspridningen och det är bara att acceptera.

Vi tillbringade nästan två veckor i Dalarna, där vi var husvakt åt äldsta dottern. Själva var de ute på husbilssemester med vovven. Det var trevligt och vi fick besök av lilla familjen.

Både maken och jag läser mycket. Han är en flitig låntagare på biblioteket och jag läser det mesta på min läsplatta. Lyssnar en del också, men inte alls lika ofta som tidigare. Det böcker som inte finns på Storytel lånar jag på biblioteket.

Så mycket som vi varit ute i naturen detta år har vi aldrig varit tidigare. Alltid med ryggsäck med kaffe och tilltugg. Endast en gång har vi besökt ett café. 

Nu går vi så sakteliga in mot hösten och det blir säkert också bra. Det är bara att hänga i och vara tålmodig. Jag tror aldrig att det kommer att bli som tidigare och det kan nog vara bra. Jag skulle önska att man nu passade på att göra allt för att rädda vår miljö, men tyvärr är det girigheten som styr.

Nästan varje kväll om vädret varit fint har vi åkt till hamnen i Sigtuna med vår termos med kvällskaffe. Fint att på avstånd titta på folk.

Fina huset i Dalarna. Ett litet paradis.

Flera bilder från Dalarna.

Årets kanske sista besök i Hjälstaviken. Nu börja fåglarna flytta söderut.

Slutligen bilder från vår terrass. Fortfarande blommar pelargonerna för fullt men de fick inte vara med på bild.

Två märkliga månader..

Det har varit tyst från mig i två månader nu. Ingenting att rapportera, för samhället har liksom tagit paus. Pandemin slog till ordentligt i vårt land. Fyra gånger så många döda hittills än våra nordiska grannländer tillsammans! Olika strategier, men än är inte faran över, så vi får vänta med resultatet.

Maken och jag har slaviskt följt Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Social distansering helt enkelt. Efter en månad började vi i alla fall träffa dotterns familj. Utomhus. Det har känts tryggt. Vi gör våra matinköp sent på kvällen i Coop-butiken. Där känns det tryggt. Rymligt och inte så mycket folk. Handlar man dessutom med shop express behöver man inte stå i kö.

Tidigare skulle man inte resa längre bort än två timmar, för att kunna komma hem till sitt eget sjukhusområde vid behov. Häromdagen släpptes de restriktionerna och nu kan vi resa i hela landet. Det är ju semestertider. De vanliga råden gäller dock fortfarande. Hålla avstånd osv. Det blir nog lite si och så med den saken på vissa håll. Där alkoholen går in går vettet ut.

Däremot är vi inte välkomna till andra länder. Svenskarna är betraktade som pestsmittade just nu. Mig stör det absolut inte, men väldigt många vill ju resa söderut på sommaren. Att inte få åka till Norge gör däremot väldigt ont. Inte heller ta emot besök därifrån, som var meningen.

På de personliga planet har vi det oförskämt bra. Det blir nästan dagliga långvandringar med ryggsäck på ryggen. Jag tror vi besökt alla naturreservat häromkring. På det sättet har vi följt vårens och försommarens ankomst. Det är helt ljuvligt ute i naturen just nu.

Eftersom den mesta flygtrafiken har legat nere har det dessutom varit väldigt lugnt och tyst. Bara en massa fågelkvitter. Eftersom inga långväga resor tillåtits har svenska folket upptäckt att vi har en fantastisk natur! Dessutom har vädret varit fint så på helgerna får man söka sig till platser som inte är så välkända.

Dottern och jag har pysslat med en sorts orientering som Knivsta kommun ligger bakom. Vi har letat kontroller i skogarna omkring, och prickat av. Väldigt trevligt! En dag gick vi 13 kilometer i skogen. Förhoppningsvis blir det fler tillfällen framöver.

Vår efterlängtade Gotlandsresa blev avbeställd och flyttad till augusti nästa år. I juni har vi ju bestämt att ha släktträff och juli är uteslutet. Då är det festprissarnas ö.

Helt surrealistiskt...

Hela världen har tagit paus. Bra för Moder Jord men tufft för oss människor, vissa av oss i alla fall.

Vi har inte nått toppen ännu på smittspridningen, men i vissa av de tyngst drabbade länderna börjar det så sakteliga vända neråt. Spanien och Italien har ett litet helvete. Hårdast drabbade i Europa. USA ligger också illa till. Alla stora evenemang är uppskjutna till senare tillfälle eller helt enkelt helt inställt. Årets sommar-OS är flyttat till nästa år.

Fortfarande hoppas jag på vår resa till Gotland. Jag har varit i kontakt med Anki, uthyraren, och hon tycker vi ska avvakta. Så länge Stockholmregionen är den region som har de flesta smittade och döda, är vi inte välkomna någonstans i landet. Skidanläggningarna har stängt. Det gillas inte av påsklediga som tänkt sig en semester i fjällen. 

70+-are ska inte gå och handla. Vi är ju inte där än, så vi har smugit in sent på kvällen. Social distansering följer vi noga. Vi träffar inga människor annat än på behörigt avstånd då vi är ute i naturen. Egentligen inget problem för oss som inte är särskilt sociala annars heller. Det är barnbarnen som är den stora saknaden.

Nu har vi vår på riktigt. Igår var det 16-17 grader och sol! Promenad i Rosersbergsparken igen, men den här gången fikade vi i skogen. Helt underbart.

Det känns så märkligt att inte ha en enda anteckning i kalendern. Jag ser fram emot när det här är slut och under tiden ägnar jag mig med full styrka åt min favoritsysselsättning, läsning. Maken är inne på samma linje, så vi smyger in på biblioteket och lånar böcker minst en gång i veckan. Jag har ju dessutom Storytel, så det går absolut ingen nöd på oss. 

Bilderna är från vårt friluftsliv.

Kaos i världen..

Sen mitt senaste inlägg har saker verkligen försämrats. Vi fick den pandemi vi fruktade och den har slagit riktigt hårt på vissa ställen. Framför allt i Italien. I Kina är faran över nu, men viruset har spridit sig över hela världen.

I Sverige har det inte nått sin kulmen än, men gymnasier och högskolor är stängda. På måndag får vi besked om även förskolor och grundskolor ska stängas. I så fall kommer de med samhällsviktiga funktioner att få barntillsyn. På den punken behöver jag inte oroa mig, alltså, men jag har svårt att tänka mig att inte träffa mina barnbarn på flera månader. 

Vi som är äldre uppmanas att hålla oss från andra människor. Inget större problem för maken och mig, eftersom det för det mesta är så vi lever. Långa promenader med fika är en utmärkt sysselsättning när vädret är fint.

Det tråkiga är att förmodligen kommer vi inte till Gotland i år. Båtarna blir förmodligen inställda. Norge, Danmark och Finland har stängt sina gränser. Sverige har stängt mot tredjeland.

SAS har varslat 90% av sin personal och likadant gör andra storföretag. De kommer säkert tillbaka när krisen är över. Det är värre för alla småföretag, restauranger och cafeer. De kanske går omkull för gott.

Alla stora idrottsturneringar är inställda, eller spelas utan publik. Man hoppas fortfarande att OS i Japan kommer att äga rum, men det är väldigt osäkert.

Många respekterar inte vad myndigheterna säger och smittan fortsätter att sprida sig med rekordfart. Skidanläggningarna tänker inte stänga, trots att myndigheterna rekommenderat det starkt. Det måste bli ett förbud, det är det enda som hjälper.

Det är en väldigt märklig situation vi hamnat i. Det mest bisarra är att folk, inte bara i Sverige, har hamstrat toalettpapper så att det tagit slut i butikerna. Man hamstrar i ett land som tillverkar hur mycket papper som helst! När vi var och handlade gapade många hyllor tomma. 

Man vill inte att vi gamlingar ska ge oss ut och handla, men där trotsar jag myndigheterna. Om man går till affären halv tio på kvällen är det glest med folk. Dessutom är det bara en gång i veckan på sin höjd.

Pandemitider...

Det som började i Kina har utvecklat sig till en rejäl pandemi och flera länder stänger ner! Nu gäller det att hålla sig frisk. Folk över 60 anses vara en riskgrupp även om jag känner mig i fin form. Det är de med underliggande sjukdomar som löper största risk att inte klara en lunginflammation orsakad av viruset.

I nuläget är hela Italien i karantän. De är hårt drabbade. I Sverige har en person avlidit men många är smittade. De flesta kan stanna hemma och ha sin egen lilla karantän där. Både Norge och Danmark har stängt skolorna, men det verkar inte vara aktuellt här. 

Nu gäller det att följa utvecklingen dag för dag. Om skolorna stängs hade jag tänkt mig ta hand om barnbarnen, men det är tydligen inte lämpligt, vad jag läst mig till. Hur sjutton löser folk det? De måste ju jobba så att samhället fungerar. 

Som tur är kommer livsmedelsförsörjningen att fungera. Däremot har handsprit och munskydd tagit slut och säljs till värsta svartabörs-pris på nätet. Alltid folk som ska sko sig på andras elände!

Det kommer att konsumeras många böcker framöver hos oss. Maken har blivit en riktig bokslukare och måste alltid ha ett par på lut. Själv har jag ju alltid läst massor, så jag gläder mig åt det. Tack och lov för Storytel, där man numera kan läsa böcker och inte bara lyssna.

Våren är officiellt här nu. Inget toppenväder idag, men när solen tittar fram når vi över 10 grader. Härliga tider. 

Hoppas mitt nästa inlägg innehåller positiva besked angående Coronaviruset. Det får inte påverka vår Gotlandsresa i juni.