Flitiga myran tillbaka. Det är alltså snart två månader sen jag skrev ett inlägg. Tro för den skull att ingenting hänt under den tiden. Sommaren rusade förbi. Vi fick två härliga veckor på Gotland. Dotterns familj kom ner en vecka med allt vad det innebär. På grund av att pandemin fortfarande finns i samhället tog maken och jag det säkra före det osäkra och höll oss från Visby första veckan. Där pågick nämligen Medeltidsveckan, ett evenemang som drar till sig tusentals människor. I normala fall hade det varit kul att titta på alla medeltidsklädda människor, men det får bli ett annat år. Det finns så mycket annat att beskåda på ön. Vädret var i stort sett fint. Vecka två fick de bli några besök till Visby. Fortfarande mycket folk, men hanterbart. Det sades att Gotland har aldrig haft så många besökare som i sommar. Lite oroväckande kan jag tycka, för risken finns att man hamnar i samma fälla som andra turistmagneter. Kommers och krimskrams. Landsbygden lockar tydligen inte lika mycket, så där kan man hitta oaser.
Samma dag vi skulle åka hem fick vi ett trist besked. Den vi hyr av har sålt "vårt" hus! Så sorgligt! Nu måste vi leta efter något annat lika bra och det blir inte lätt.
Kyrkor fascinerar oss något otroligt och gotländska kyrkor är något extra. Det finns ett 90-tal på ön, så det finns att välja på.
Det var några fler exempel på Gotlands särart. På näst sista bilden är dottern med barn på väg till flyget för hemfärd.
Efter att ha varit hemma en vecka åkte vi upp till Dalarna för att försöka rädda äldsta dotterns blommor från en för tidigt död. Själva var de på road trip med husbilen i norra Sverige. Växterna fick en massa kärlek och vi hade några fina dagar.
Det har blivit många spektakulära solnedgångar denna sommar. Det blir gärna det när man är vid vatten.
Annars fortsätter vardagen med att varje morgon vakna och känna att vi har ännu en ledig dag framför oss. Så härligt!
Om drygt en vecka ska jag ut på en tågresa. Då återkommer jag säkert med bilder. Har jag tur kan jag kanske till och med få se snö!
