Äntligen har vi en ordentlig, lite kylig, snörik vinter. Hoppas den håller i sig. Igår fyllde maken år, så vi satt här i vår ensamhet och åt hembakad tårta. Vi träffar inga andra människor numera i väntan på vaccinet. När barnbarnet fyllde 10 hade vi kalas utomhus. Trevligt visserligen, men inte det man önskar. Hon var nöjd i alla fall.
Nu handlar vi all mat via nätet och hämtar i en box utanför Coop. Det fungerar alldeles utmärkt och skulle kunna vara något även i framtiden, när det här är över.
Man påstår att smittspridningen minskat, men fortfarande vårdas alltför många på sjukhus och personalen är slutkörd. Därtill har det kommit ett muterat virus som sprider sig snabbare än det andra. Gränserna är stängda åt alla håll och nu krävs negativt prov för att komma in i landet. Det känns som om vår släktträff i juni ligger illa till.
En av mina barndomsvänner har flyttat från vår gemensamma födelseort upp till Åretrakten. Vilket stort steg när man är pensionär! Hennes dotter bor däruppe och det förklarar det hela. Jag längtar efter att åka dit och se hur de har det. Där har man verkligen vinterlandskap med massor med snö och berg. Framåt våren hoppas jag på att kunna ta tåget dit. Direkt från Uppsala till Järpen.
Vi läser kopiöst mycket maken och jag. Nu har han övertagit min e-bokläsare så jag får läsa på mobilen. Eftersom biblioteken är stängda var det en bra lösning. Jag lyssnar inte lika mycket nu. Känns bättre att läsa eftersom det går fortare.
Dags för dagens promenad. Det blir ett par mil i veckan med dubbskor på.
