Den här pandemin kommer vi att få leva med länge än.
Sommaren har trots allt varit väldigt bra. Vi har hållit oss friska och har kunnat träffa barnbarnen. Det är det viktigaste för mig.
Sorgligt nog har vi inte kunnat besöka Norge. Vi är inte välkomna dit på grund av smittspridningen och det är bara att acceptera.
Vi tillbringade nästan två veckor i Dalarna, där vi var husvakt åt äldsta dottern. Själva var de ute på husbilssemester med vovven. Det var trevligt och vi fick besök av lilla familjen.
Både maken och jag läser mycket. Han är en flitig låntagare på biblioteket och jag läser det mesta på min läsplatta. Lyssnar en del också, men inte alls lika ofta som tidigare. Det böcker som inte finns på Storytel lånar jag på biblioteket.
Så mycket som vi varit ute i naturen detta år har vi aldrig varit tidigare. Alltid med ryggsäck med kaffe och tilltugg. Endast en gång har vi besökt ett café.
Nu går vi så sakteliga in mot hösten och det blir säkert också bra. Det är bara att hänga i och vara tålmodig. Jag tror aldrig att det kommer att bli som tidigare och det kan nog vara bra. Jag skulle önska att man nu passade på att göra allt för att rädda vår miljö, men tyvärr är det girigheten som styr.
Nästan varje kväll om vädret varit fint har vi åkt till hamnen i Sigtuna med vår termos med kvällskaffe. Fint att på avstånd titta på folk.
Fina huset i Dalarna. Ett litet paradis.
Flera bilder från Dalarna.
