Maken och jag har slaviskt följt Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Social distansering helt enkelt. Efter en månad började vi i alla fall träffa dotterns familj. Utomhus. Det har känts tryggt. Vi gör våra matinköp sent på kvällen i Coop-butiken. Där känns det tryggt. Rymligt och inte så mycket folk. Handlar man dessutom med shop express behöver man inte stå i kö.
Tidigare skulle man inte resa längre bort än två timmar, för att kunna komma hem till sitt eget sjukhusområde vid behov. Häromdagen släpptes de restriktionerna och nu kan vi resa i hela landet. Det är ju semestertider. De vanliga råden gäller dock fortfarande. Hålla avstånd osv. Det blir nog lite si och så med den saken på vissa håll. Där alkoholen går in går vettet ut.
Däremot är vi inte välkomna till andra länder. Svenskarna är betraktade som pestsmittade just nu. Mig stör det absolut inte, men väldigt många vill ju resa söderut på sommaren. Att inte få åka till Norge gör däremot väldigt ont. Inte heller ta emot besök därifrån, som var meningen.
På de personliga planet har vi det oförskämt bra. Det blir nästan dagliga långvandringar med ryggsäck på ryggen. Jag tror vi besökt alla naturreservat häromkring. På det sättet har vi följt vårens och försommarens ankomst. Det är helt ljuvligt ute i naturen just nu.
Eftersom den mesta flygtrafiken har legat nere har det dessutom varit väldigt lugnt och tyst. Bara en massa fågelkvitter. Eftersom inga långväga resor tillåtits har svenska folket upptäckt att vi har en fantastisk natur! Dessutom har vädret varit fint så på helgerna får man söka sig till platser som inte är så välkända.
Dottern och jag har pysslat med en sorts orientering som Knivsta kommun ligger bakom. Vi har letat kontroller i skogarna omkring, och prickat av. Väldigt trevligt! En dag gick vi 13 kilometer i skogen. Förhoppningsvis blir det fler tillfällen framöver.
Vår efterlängtade Gotlandsresa blev avbeställd och flyttad till augusti nästa år. I juni har vi ju bestämt att ha släktträff och juli är uteslutet. Då är det festprissarnas ö.
