Nu har vi nästan varit hemma en vecka. Vilka otroliga veckor vi haft på Gotland. Det blommar som det aldrig gjort tidigare enligt infödda gutar. Så otroligt vackert. Vädret var perfekt. Lite regn i början innan ungdomarna kom, men sen var det soligt och fint.
Vi räknade ut att vi åkt 120 mil på ön, hit och dit. Just nu plöjer jag Mari Jungstedts böcker. De utspelar sig på Gotland i miljöer jag känner igen. Det gäller att hålla kvar känslan. Jag lägger in bilder för att på något sätt kunna beskriva skönheten.
Jag lyckades aldrig fota blomsterprakten efter vägarna. På Bungemuseet hittade barnen en leklada där de kunde hoppa i hö och leka i en lanthandel. Där tillbringade vi lång tid och allt var så perfekt ordnat. Ett väldigt fint friluftsmuseum som skildrade 16-,17- och 1800talen. Det intresserade åtminstone största barnbarnet. Vi har redan bokat samma veckor nästa år. Jag längtar redan!
Nu är jag med i matchen igen. Förkylningen blev inte så långvarig. Vädret går upp och ner, precis som det ska vara. Naturen frodas. För några år sen var jag tvungen att aktivt leta efter näktergalssång. Numera kan vi höra den från vår terrass. Dessutom trodde jag att den bara sjöng kvällar och nätter, men på vissa ställen kan man höra den mitt på dagen.
Allt blommar hejdlöst, aldrig sett något liknande, eller så glömmer man år från år. Hur grankottars utveckling har jag lärt mig i år. På den här bilden ser man alla stadier. Fascinerande!
På lördag åker vi äntligen till Gotland. Det är vattningsförbud där redan, men jag hoppas att det inte är lika torrt i naturen som förra året. Det hämmar blomningen.
Mina favoritkossor, eller är det måhända tjurar, är utplacerade lite här och där i kommunen nu. De på övre bilden finns i Askare hage och den andra i Steningedalen. De är så stora och mäktiga! För att kunna visa hur bamsiga de verkligen är, försökte jag få maken att posera bredvid, men han vägrade. Ändå var det ett kraftigt stängsel mellan. Jag gör ett nytt försök en annan gång.
