Februari..

Snart slut på den här månaden också. Den har varit händelserik. Vid tre tillfällen har jag träffat gamla barndomskamrater och före detta jobbarkompisar. Väldigt trevligt! Först blev det Afternoon tea i Wenngarns slottscafè.

Sen var det dags för semmelpremiär med jobbarkompisarna. Den här gången träffades vi hemma hos en av Uppsalaborna. Mumsigt värre. 

Det tredje tillfället var med ovan nämnda damer. Vi har alla gått med i Senioruniversitetet i Uppsala för att kunna gå på föreläsningar och dylikt. Man kan även genomföra kurser, men det lockar inte mig. Skolbänken är ett passerat kapitel för min del. Däremot lyssnar jag gärna när någon intressant människa har något att berätta. Den här gången var det Leif Zern. En svensk journalist, teaterkritiker och författare. Han berättade om Judendomen från sitt eget perspektiv. Mycket intressant! Den här gången åkte jag faktiskt tåg till Uppsala. Något jag tänker fortsätta med. Praktiskt och tämligen billigt. 

Vintern har tagit ett rejält grepp om oss nu. Idag fick barnbarnet äntligen inviga sina skridskor. Det gick galant, och nästa vecka har hon sportlov. Då blir det mer övning. Vi har en jättefin spolad is fem minuters promenadväg härifrån.

Just nu pågår vinter-OS från Sydkorea. Det börjar närma sig slutet nu och det har varit många svenska framgångar. Många överraskningar också och det är alltid kul. Det är ju en rejäl tidskillnad, så många tävlingar missar vi, men man får ju alltid reda på resultatet. 

Apropå semlor så har maken och jag bakat alldeles ljuvliga semmelbullar. Det bästa receptet någonsin komponerat av sockerbagaren Roy Fares. Dessutom var det längesen vi köpte matbröd. Godast och billigast med hembakat. Maken har alltid en surdeg som han pysslar om. 

Helgen ska jag/vi tillbringa med barnbarnen eftersom båda föräldrarna jobbar. 

Här är en närbild på min Kristi törnekrona. Den blommar och blommar året runt.

Liten vårkänsla med brusande vatten och snösmältning.

Här vill Lilleman inte vakna efter middagsluren. Det blev för ljust i rummet helt plötsligt.

Slutet på månaden..

Vad fort tiden går konstaterar vi dagligen. Det verkar som att pensionärslivet skyndar på tiden lite. En vecka bara rusar iväg. 

Vi har haft vinter några dagar. Härligt vitt och soligt! Men nu är vi tillbaka till barmark och gråhet igen. Ungarna fick i alla fall känna på snön och rejsa lite i backarna. 

Nu har Lillkillen fått vattkoppor. För honom kan man inte förklara varför han är prickig och det kliar. Stora tjejen hade full koll och genomlevde det utan problem. 

Hennes födelsedag firades ordentligt med kalas för kompisar på Leos lekland, firad i skolan och hemma. Precis som det ska vara. Skridskorna hon fick från oss hoppas jag hon hinner inviga den här säsongen.Förra veckan var både mamman och pappan på kurs, så jag tillbringade nästa hela veckan där.  

Tränade med dottern igår och fick prova på lite nya grejer. En roddmaskin som jag bara sneglat på, men som jag kommer att använda i fortsättningen. Dessutom en crosstrainer som jag sneglat lite på, men inte vågat testa ifall jag skulle göra fel. Fånigt va?

Födelsedagsbarnet 💓

Makens nybakade surdegsbröd😋

Lite skeptisk Lillkille ute på promenad💗

Älskade släktingar långt, långt uppe i norr ser solen för första gången på flera månader💓

2018

Alltså en nytt år! Äntligen har vi fått vinter. Rejäla stormar över hela landet, men vi är som vanligt förskonade. Visst blåste det rejält, men fullt hanterbart. Det är oerhört skönt att slippa oroa sig för morgondagens väglag, för egen del i alla fall. Dottern halkar ju omkring på vägarna i alla väder.

Stora barnbarnet har haft vattkoppor, så nu väntar vi bara på nästa sjukling. Det blev väldigt lindrigt. Lagom många koppor, irriterande klåda ett par dagar men sen lugnade det ned sig. Nu väntar 7-årsdagen nästa vecka.

En Ålandsresa har vi hunnit med. Så här efter helgerna är det inte många som kryssar. Vi var endast ett par hundra passagerare ombord. Lugnt och skönt. 

Träningen har kommit igång med en jävulusisk träningsvärk första gången. 

Våra tomtar går på 11 månaders semester.

Några frostiga bilder innan snön kom. 

Glömde visst..

Jag glömde helt att nämna mitt födelsedagsfirande. Som vanligt bara maken och jag, är inte mycket för kalas nämligen.

Vi var helt enkelt en sväng till Gävle av alla ställen. Ville se om Bocken stod kvar ännu. Dessutom var vi på en helt fantastisk julkonsert med Malena Ernman och Lasse Berghagen. Nu måste jag nog säga att Berghagen bara var en bifigur för Malena tar för sig. Vilken entertainer och vilken pipa! Med sig hade de en fenomenal liten ensemble av musiker. Det blev två timmar av förstklassig underhållning. Ibland sjöng hon så vackert att tårarna trillade.

Två hotellnätter på ett trevligt hotell. Trist väder, men det har vi haft ett tag nu. En lyckad födelsedag blev det i alla fall.

Maken framför Bocken och födelsedagskaffe med en maffig Budapestbakelse. 

Julen överstånden..

En lugn och fridfull jul har passerat. I år hade vi norgebesök, min systerdotter, och det var väldigt trevligt. I fem dagar var hon här. Jag visste inte att norska och svenska mattraditioner skiljer sig åt så mycket, men nu vet jag. För henne blev det en ny erfarenhet, och den var positiv enligt henne. 

Nu närmar vi oss nyår. 2017 har varit ett händelserikt år, både på privatplanet, i Sverige och globalt. Så är det nog varje år egentligen, men minnena bleknar. Då är det bra med en blogg.

Privat är det största nog att jag lämnat arbetslivet bakom mig för gott. Det lustiga är att jag inte saknat det en enda dag. Jag saknar miljön, pulsen som finns på en flygplats, men absolut inte jobbet. Nu kan jag dessutom erkänna att jag i flera år varit kluven till flygtrafik över huvud taget. Utan minsta tanke på miljön planerar man för ytterligare ökning! Det både oroar och smått äcklar mig. Naturligtvis måste flyget finnas, men att resa flera gånger om året som rent nöje är inte försvarbart. Nu fick jag det sagt.

Sommaren var som en enda lång semester. I början var jag duktig och försökte komma i säng före midnatt, men det händer sällan numera. Jag är helt enkelt en nattuggla och sjusovare. Skönt att slippa väckarklockan,

Barnbarnen är en stor del av mitt liv. Tjejen, snart 7 år, kan jag numera resonera med. Mycket klok och reflekterande, men blir naturligtvis liten och trotsig ibland.

Lillkillen studerar jag med intresse. Man glömmer lätt hur snabbt de utvecklas på olika områden. På vissa snabbt, på vissa lite långsammare. 1 år och 7 månader är en härlig ålder!

Summa summarum, ett härligt år!

Vi närmar oss jul..

Ingen stress alls i år. Vi har förberett så mycket vi kan och till helgen åker vi bort några dagar. Det är ju dags för mig att fylla Pensionär. Om det rapporeterar jag senare.

Vi har haft några dagar med snö men nu regnar det bort. De lovar dock att det kan bli en vit jul i hela landet i år. Det återstår att se.

Det har inte blivit så mycket barnpassande på sista tiden, men vi träffas ofta i alla fall. Den lille killen utvecklas till en envis och väldigt fordonsintresserad individ. Här är en annan favorit,att plaska med vatten. Den stora tjejen är som en skolflicka nu, läser och räknar utan problem. 

Jag har visst inte nämnt min födelsedagspresent som jag fick lite i förtid. En läsfåtölj med fotpall. Det är något jag längtat efter i många år, en läshörna. 

Trevlig träff..

Vi är alla i pensionsåldern, vi som jobbat tillsammans i runt 40 år. Några gånger om året träffas vi på något trevligt ställe. I veckan blev det på Wenngarn på sopplunch. Väldigt lyxigt att sitta i ett  anrikt rum och prata och prata. Maten var alldeles utmärkt! Det blev 3 härliga timmar, tiden rusar iväg när man har kul.

Äntligen har det kommit lite snö. Lilleman invigde sin vinteroverall och verkade tycka att snö är helt okej. Stora tjejen har ju upplevt några vintrar nu.

Invigde nyss mina dubbade skor. Det kändes väldigt tryggt att pinna på i snö och på is. Ett bra köp alltså. Problemet är ju att man inte kan gå inomhus på ömtåliga golv.