En månad går fort. Livet går sin gilla gång utan någon större dramatik. I affärerna har man så smått börjat med julsaker och på jobbet har några juldekorationer redan kommit fram. Jag vet ännu inte hur jag kommer att jobba i jul, men jag ska göra så gott jag kan för att slippa julaftonskvällen.
Vi ska tjuvstarta idag och åka och sätta ljus på gravarna på Skogskyrkogården. Åker man dit på lördag är det omöjligt att parkera bilen närmare än en kilometer därifrån. Nästa vecka sätter jag ett ljus på mammas och pappas grav också.
Bilden tog jag förra året när det började skymma. Stämningsfullt!
Idag har jag köpt en Brio tågbana, många delar, via en lokal loppisgrupp på Facebook. Ett bra sätt att köpa och sälja saker. Istället för att köpa dyrt eller kasta bort bra grejor. Där sparade jag några hundralappar.
Igår hittade jag en app, Kobo, där jag kan köpa engelska e-böcker. Jag har varit på jakt efter en alldeles speciell bok länge. For the love of Julie. Jag köpte den tidigare från Dito, men plötsligt kunde jag inte läsa den. Jag ville naturligtvis läsa hela boken och har sökt med ljus och lykta. Nu har jag den, köpt för 8 USdollar direkt ner i min surfplatta! Underbart när tekniken fungerar. Lika trist är det när den inte fungerar...
Efter köldknäppen jag skrev om förra gången har det varit ett väldigt fint höstväder. Brittsommar kan man nog säga.
Idag har vi packat undan utemöblerna, så nu får snön komma. Kanske lite tidigt än, men det har hänt förr. Om en vecka åker vinterdäcken på. Det gäller att vara förberedd.
Det mesta rullar på som vanligt, utan några störande moment. Lugnt och skönt, det är så jag vill ha det. På jobbet väntar kanske stora förändringar, eller inte..Myndigheten ska ju stuvas om ordentligt, men jag vet inte om det drabbar just oss.
Just nu skrattar jag gott åt Evert Bäckström, Leif GW Perssons osannolika kommisarie.Den sanna historien om Pinoccios näsa, E-bok.
Samtidigt lyssnar jag på Ni älskar dem inte, av den brittiska deckarförfattaren Belinda Bauer. Det här är den tredje boken jag lyssnar på av henne. Riktigt bra.
Och som "vanlig" bok, Från Holmes till Sherlock, skriven har Sherlock Holmesnörden Mattias Boström.
Jag behöver alltså aldrig ha tråkigt.
Idag kom vinterjackan fram! Efter höstens första frostnatt, och just nu isande blåst, kommer den att sitta fint. Låt oss hoppas att det bara är tillfälligt. Det är lite väl tidigt för vinterkläder redan.
Jag försöker att inte bli alltför frustrerad över alla dumheter dom hittar på på jobbet, men det är svårt. Undrar om det är så på alla arbetsplatser numera. Facket är i alla fall helt tandlöst, eller så finns inte viljan att hjälpa till. Man går helt enkelt arbetsgivarens ärenden, i hopp om att kanske få något lönsamt jobb framöver. Låter jag bitter?
Jag planerar fortfarande min arbetstid efter när ungdomarna behöver hjälp med dagishämtning, och det är också ett orosmoment. Tänk om jag inte får igenom mina önskemål! Hur ska dom då bete sig! Hur gör andra som inte har något nätverk?
Maken har fått sin nya, fina bil nu. En vacker vit skapelse som man åker väldigt bekvämt i. Lite skillnad mot min lilla go-cart, men den gillar jag skarpt.
Hösten. Omisskännlig och ganska välkommen. Det är dags att ställa undan sandaler och hänga sommarkläderna längst bak i garderoben. Om åtta månader plockar jag fram dom igen, förhoppningsvis. Det är lite synd att det inte är så ofta man pratar om en fantastisk sommar, som den här. Senast var 1994, VM-året. Det kanske har varit någon emellan, men ingen jag minns speciellt.
Någon liten bild ska jag väl ha, och väljer ett av mina favoritmotiv; vackra portar.
Strax blir det äppelpaj och vaniljgrädde på terrassen med dottern, Yrvädret och maken. Härligt att kunna sitta ute i mitten av september!
Äldsta barnbarnet har äntligen fått ett jobb! Det är tufft för ungdomar att få in en fot i arbetslivet, men nu hoppas jag att det steget är taget och att det bara rullar på..
För några dagar sen åkte jag faktiskt och köpte några nya växter, som fortfarande var fräscha hos handelsträdgården. Att kunna glädjas åt dom, långt in september känns fint. Maken har vårdnaden om en hängväxt som bara blommar och blommar och blommar. Vi köpte den i början på juni. När vi var till Gotland lämnade vi över den till dottern, men hämtade hem den igen när vi kom hem. Nu är det bara frosten som kan ta död på den.
