Tungt..

Mycket jobb just nu, eller rättare sagt jag är mycket på jobbet. Det är inte riktig samma sak.
Så småningom kan jag se fram emot en lite längre ledighet, det jämnar ut sig i längden.

Min sistfödde har precis börjat en treårig utbildning och jag håller tummarna att det kommer att gå bra. Hon och jag var ut på en lång, härlig promenad på isen häromdagen. Det är en svindlande känsla att veta att man går på vatten. Jag hoppas det blir fler tillfällen innan vintern är slut.

Jag har ingen större lust att läsa just nu, det kanske beror på att boken jag började på, inte lockar mig. Jag får lägga den åt sidan och börja med en annan ur högen på nattygsbordet. Livet är för kort för att man ska slösa tid på en dålig bok.

Halva januari avklarad...

Nu är julen så gott som bortstädad, bara utomhusbelysningen kvar. Den tar vi inte bort förrän grannarna tar bort sina utomhusdekorationer. Eftersom det fortfarande är väldigt vintrigt ute, fyller dom sin funktion.

I helgen ska jag verkligen försöka komma ut på isen. Nu ska den väl hålla!? Om jag går där andra har åkt bil? Lite läskigt är det..Och så var det skidorna. Här ännu inte köpt valla. Stora planer på gång, alltså. Jag älskar vintern, det är väl sameblodet i mig, kanske. Men mina släktingar långt uppe i Sameland klagar när det blir FÖR kallt, så det finns gränser även där.

Och så var det bokfronten, som måste avhandlas...Har precis börjat på Katarina Wennstams, Dödergök. Måste läsa den, innan jag tar i tu med hennes nya, Alfahannen. Dom ska läsas i rätt ordning.

Eftersom jag är galen i allt brittiskt måste jag nämna en helt underbar BBC-serie som går på SVT tidigt på söndagskvällar. Den heter "Från Lark rise till Candelford". Den utspelar sig på 1800-talet och jag hoppas det är många, många avsnitt. Vilka otroliga karaktärsskådelspelare det finns i England!

Jag lägger väl in en vinterbild från häromdagen när det låg ett dis över solen.

Äntligen en promenad..

Idag var det möjligt att vistas ute länge, och det har jag längtat efter. Jag skickar en värmande tanke till mina brorsdöttrar i norska Finnmark. Dom hade -40 mitt på dagen! Hur kan ett samhälle fungera i en sån kyla?

Kylan håller i sig..

Nu kan till och med jag, som gillar ordentliga vintrar, tycka att det är lite för kallt. När man inte har någon större lust att ge sig ut på promenad. Om det kryper upp till 8-10 igen kanske jag kan testa mina skidor, som jag köpte i slutet av förra säsongen.

Trettondagshelgen tillbringar jag på jobbet.

Jag har läst ut Hollywood station. I ett tidigare inlägg lovordade jag den, men jag måste nog ta tillbaka lite av det. Den är roligt skriven, många udda karaktärer, både poliser och busar, men den är lite svårläst. Det kan bero på alla märkliga namn. Det blir för många att hålla reda på. Sen läste jag att hans böcker hade inspirerat skaparen av Hill Street blues, och det kan jag förstå.

Nu har jag återupptagit Mankells senaste, lite mer lättsmält, men därför inte lättviktig. Det är aldrig Mankell, han har djup den mannen.

Idag lägger jag inte in någon bild. Har inte tillgång till mitt bildbibliotek där jag nu befinner mig.

Ett nytt år...

Det gamla året avslutades med god trerätters middag hos äldsta dottern. En snabb kylslagen promenad i vintervackra Sala och därefter invigde vi ett nyinköpt sällskapsspel; Bezzerwizzzer. En perfekt kväll.

Det nya året kunde inte börja bättre. Strålande solsken och lagom kallt. Fick ut maken på en lång promenad.

Den allra sista dagen på året och decenniet...

Fortsatt summering...

Den andra resan som blev lyckad var den till Skåne. Vi hyrde in oss på B&B på Österlen och gjorde sen dagsturer. En dag besökte vi fem slott. Det vimlar ju av slott i Skåne, men vi valde ut några, programmerade GPS:en och körde runt. En annan dag åkte vi färja från Helsingborg över till Helsingör, bilade söderöver utefter kusten och körde över Öresundsbron tillbaka. Kustvägen i Danmark var otroligt fin.

Årets näst sista dag..

Kanske dags att summera det år som gått...

Det har varit en bra år med ett par fantastiska resor. En utanför Sverige och en inom landet.

I maj var vi, tillsammans med Pia-Marie och Petri till North Yorkshire i England. Vi hyrde bil och bilade till den stuga vi hyrt i en vecka. Dagliga utflykter i en härlig miljö. Det kändes som att åka omkring i en filmkuliss där vi var statister. Orsaken att vi överhuvudtaget åkte dit var en TV-serie som vi alla är väldigt förtjusta i; Tillbaka till Aidensfield eller Heartbeat som den heter på engelska.