Fredagen den trettonde..

Ingen olycksdag för mig, än så länge. Jag är dessutom döpt den dagen, så lite skyddad är jag nog.

Jag såg att jag inte nämnt i mitt förra inlägg att jag var till närakuten på Löwenströmska den 3:e september. Jag misstänkte att jag fått borrelia, eftersom jag hittat en fästingrackare på ena låret. Sköterskan där sa att det inte var någon fara, men i måndags åkte jag till lättakuten på Eurostop istället. Rodnaden hade spridit sig rejält. Mycket riktigt så var det borrelia, så nu knaprar jag antibiotika. Jag har inga som helst besvär men det är ett måste att behandla, har jag hört.

Nu ligger temperaturen på under 18 varje dag och nätterna är svalare, så nu lurar hösten bakom knuten. Vi fortsätter med våra promenader i naturen. Idag blir det nog lunch i någon skogsbacke. 

Två dagar har vi varit barnvakt, eller rättare sagt sällskap, åt 8-åringen. Feber och ont i halsen. Inte speciellt betungande. Tjejen behöver inte underhållas så det blev några timmars läsning för både maken och mig. 

Jag blir så himla trött på alla blodiga deckare, så nu har jag raderat dem ur min Storytel-bokhylla.
Tänker lyssna på Mari Jungsteds senaste, sen får det vara nog med den typen av böcker ett tag. Då har jag plöjt igenom 15 böcker om kommissarie Knutas. De utspelar sig ju på Gotland, dit jag alltid längtar.

 Äntligen blommar den pelargon som jag fick av en vän. Då var det bara en liten stickling.

Slitsamt att vara barnvakt, eller hur? 

Jag upptäckte en ny damm när jag var ute på egen hand. Det är ett stort bostadsbygge på gång nån kilometer hemifrån. De boende ska tydligen få några vackra dammar att titta på. Inte mig emot. 

September..

Yngsta dottern fyllde 35 häromdagen! Tiden rusar onekligen iväg.

Igår besökte vi Hjällstaviken för sista gången i år. Lustigt med vissa fågelsjöar, på våren är det översvämning och man tvingas gå på långa spänger. Nu på hösten skulle man kunna gå på samma ställe relativt torrskodd. Jag trodde det skulle vara ganska ont om fåglalåt, men även här hade gässen samling. Förmodligen inför kommande flytt söderut. Deras stämmor kan knappast kallas sång, men volymen är hög. Dessutom var det gott om småfåglar i vassen.

I tisdags var första föreläsningen på Senioruniversitet. Vi var bara två stycken från gänget den här gången, men en tredje anslöt till fikat efteråt. Kul att det kommit igång igen. Nu blir det intressanta föreläsningar varannan tisdag framöver.

 Jag har inte så många nya bilder just nu, men jag lägger in en häftig molnformation. En av anledningarna att vi föll för vår lägenhet för 20 år sen var en vacker solnedgång just den kvällen vi var på visning. Det var för övrigt den enda lägenheten vi tittade på!

På begäran...

Trodde inte att någon läser den här bloggen, men tydligen. Fick en skarp uppmaning att genast uppdatera!

Det har varit en intensiv månad så här långt.

En underbar konsert på Skansen med BAO. Lika magiskt som vanligt och väldigt mycket folk. Nu hoppas jag att de inte väntar tre år till nästa gång.

En snabbtur till Norge för att hämta systerdottern. Då träffade vi naturligtvis min storasyster och min ex-svåger och hans fru. Alltid lika trevligt. Tillbaka till Sverige igen. Den här gången blev det inte så många aktiviteter för vår gäst. Det var på hennes egen begäran men full fart ändå eftersom barnbarnen var här några dagar.

Tråkigt nog blev dottern sjuk under besöket så de hann inte ses. Lunginflammation! Hon är nu på bättringsvägen, men det blir till att hosta länge.

Det har varit lite höst i luften senaste tiden, men nästa vecka lovar de sommarvärme igen. Typiskt när skolorna har börjat. Stortjejen har börjat tvåan nu och Lilleman går fulla dagar på ny avdelning på förskolan, Tillbaka till vardagen igen alltså.

För maken och mig är det lördag hela veckan. Vi trivs alldeles utmärkt med pensionärslivet och allt vad det kan bjuda på. Jag har fullt upp med att hitta böcker som kan passa honom, för han har återupptagit läsandet igen. 

I förrgår var jag till Heby, min hembygd, och åt våfflor med en vän. Det är en årligen återkommande tradition och jag kan inte fatta att jag flyttade därifrån för över 20 år sen.

Jag har säkert glömt något viktigt, men då får jag återkomma till det. Böcker och Hallonparken. Mysiga utflykter med fika. Blompyssel på terrassen. Härliga tider helt enkelt.

Bilderna: Brödbak med Lilleman, en helt fantastisk skulptur som finns i Sarpsborg i Norge, Klematis, en tur med ett museitåg, röd solhatt på terrassen, vy över Stockholm från Soliden, Skansen och slutligen från cafeet Petissan på Skansen.

Svettigt..

I mitt tidigare inlägg skrev jag att det var svalt. Nu har vi haft en veckas värmebölja, 30 grader, och jag grejar inte riktigt det. Lyckligtvis vänder det på tisdag.

Vi har hand om barnbarnen på dagarna i 2 veckor. En vecka avklarad redan. På grund av värmen har det blivit några gånger vid badstranden. Tur att vi har så nära dit. Nästa vecka kanske vi kan vara lite aktiva med ungarna, när det går att vistas ute. Även de lider av värmen och blir slöa och lättirriterade.

Idag ska vi ge oss iväg på lite kyrksafari i luftkonditionerad bil. Många kyrkor är öppna för allmänheten på sommaren, men långt ifrån alla. Det är svalt och skönt i gamla stenkyrkor och det vimlar av dem inom 5 mils radie. I vissa fall kan man se så långt som till nästa kyrka när landskapet är platt. 

Just nu är jag i slutet på den bästa bok jag läst sen Boktjuven. På samma tema kan man säga; andra världskriget sett ur civilbefolkningens synvinkel. Den här gången utspelar sig det mesta i Frankrike. Boken heter Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr. Otroligt bra. Tänk att man kan skriva så!

Hallonplock i underbara Hallonparken, utflykt till Gårdsjö älgpark och kvällsmys på terrassen är något av vad jag sysslat med sen sist.

Hallonparken levererar som vanligt. Man plockar lätt 2 kilo på en kvart. Det är riktigt lustfyllt att gå där bland buskarna och plocka det ena perfekta bäret efter det andra. Om jag bodde närmare skulle jag gladeligen hjälpa till att plocka rent, när besökarna har gjort sitt. Tyvärr är det lite väl långt. Men för egen del blir det fler plock innan säsongen är över.

Älgparken var en härlig upplevelse. Entusiasten Leffe Lind och hans fru har tagit sig an älgar som av en eller annan anledning farit illa. Därifrån har det bildats en grupp älgar som har ett stort paradis på Leifs ägor. Man får åka ut med traktor och vagn och besöka de ståtliga djuren. Leif berätta om hur djuren fungerar och hur han sköter om dem. Otroligt intressant. Dessutom har de servering. En väldigt harmonisk miljö, trots att det var väldigt välbesökt den dagen. På bilden hittade Lilleman det han tyckte var mest intressant, Grålle, den superstarka traktorn.

Sista bilden illustrerar de härliga kvällar vi har ute på terrassen. Vanligtvis blir det för kyligt redan vid 20-tiden men senaste kvällarna har jag passerat midnatt där ute.

Gårdens måsunge, av mig döpt till Måsart, har äntligen fått luft under vingarna och sällat sig till resten av familjen. Det var så fascinerande att följa utvecklingen och att mamman inte bara lämnade den när den föll ur boet. Hon vakade från hög höjd och kom ibland ner med lite mat. Måsart kunde naturligtvis hitta föda själv, men lite godbitar fick han av mamma Mås.Ett litet drama i vardagen som fick ett lyckligt slut. Jag kommer nog aldrig mer att klaga över måsarnas, inte så vackra, läte framöver. 

Juli...

Lite svalare nu. 

Nu har vi äntligen fått fason på terrassen. Nu gäller det bara att alla växter tar sig ordentligt.

Alla i huset har fått en liten dunboll att engagera sig i. En liten måsunge hamnade olyckligtvis på marken utan att kunna flyga. Nu har det gått drygt en vecka och den knallar omkring på gården medan mamma Mås håller koll. Mat och dryck verkar inte var något problem, för den växer. Förhoppningsvis kommer den snart att flaxa iväg. Spännande!

Idag blir det saffranspannkaka till fikat. Allt för att hålla Gotland i färskt minne. Jag håller dessutom på att plöja igenom Mari Jungsteds böcker. De utspelar sig där, och platser hon beskriver är väldigt bekanta. Jag tycker inte riktigt om hennes sätt att skriva, men det är lättlyssnat. För att höja nivån på mitt läsande läser jag parallellt boken Gott om tid av Bodil Jönsson. Tänk att det är 20 år sen hon skrev Tio tankar om tid!

Igår tog vi det säkra före det osäkra när vi fikade ute i naturen. Vi satte oss helt enkelt under tak.

Hemma igen..

Nu har vi nästan varit hemma en vecka. Vilka otroliga veckor vi haft på Gotland. Det blommar som det aldrig gjort tidigare enligt infödda gutar. Så otroligt vackert. Vädret var perfekt. Lite regn i början innan ungdomarna kom, men sen var det soligt och fint.

Vi räknade ut att vi åkt 120 mil på ön, hit och dit. Just nu plöjer jag Mari Jungstedts böcker. De utspelar sig på Gotland i miljöer jag känner igen. Det gäller att hålla kvar känslan. Jag lägger in bilder för att på något sätt kunna beskriva skönheten.

Jag lyckades aldrig fota blomsterprakten efter vägarna. På Bungemuseet hittade barnen en leklada där de kunde hoppa i hö och leka i en lanthandel. Där tillbringade vi lång tid och allt var så perfekt ordnat. Ett väldigt fint friluftsmuseum som skildrade 16-,17- och 1800talen. Det intresserade åtminstone största barnbarnet. Vi har redan bokat samma veckor nästa år. Jag längtar redan!

Juni..

Nu är jag med i matchen igen. Förkylningen blev inte så långvarig. Vädret går upp och ner, precis som det ska vara. Naturen frodas. För några år sen var jag tvungen att aktivt leta efter näktergalssång. Numera kan vi höra den från vår terrass. Dessutom trodde jag att den bara sjöng kvällar och nätter, men på vissa ställen kan man höra den mitt på dagen. 

Allt blommar hejdlöst, aldrig sett något liknande, eller så glömmer man år från år. Hur grankottars utveckling har jag lärt mig i år. På den här bilden ser man alla stadier. Fascinerande!

På lördag åker vi äntligen till Gotland. Det är vattningsförbud där redan, men jag hoppas att det inte är lika torrt i naturen som förra året. Det hämmar blomningen. 

Mina favoritkossor, eller är det måhända tjurar, är utplacerade lite här och där i kommunen nu. De på övre bilden finns i Askare hage och den andra i Steningedalen. De är så stora och mäktiga! För att kunna visa hur bamsiga de verkligen är, försökte jag få maken att posera bredvid, men han vägrade. Ändå var det ett kraftigt stängsel mellan. Jag gör ett nytt försök en annan gång.