Svettigt..

I mitt tidigare inlägg skrev jag att det var svalt. Nu har vi haft en veckas värmebölja, 30 grader, och jag grejar inte riktigt det. Lyckligtvis vänder det på tisdag.

Vi har hand om barnbarnen på dagarna i 2 veckor. En vecka avklarad redan. På grund av värmen har det blivit några gånger vid badstranden. Tur att vi har så nära dit. Nästa vecka kanske vi kan vara lite aktiva med ungarna, när det går att vistas ute. Även de lider av värmen och blir slöa och lättirriterade.

Idag ska vi ge oss iväg på lite kyrksafari i luftkonditionerad bil. Många kyrkor är öppna för allmänheten på sommaren, men långt ifrån alla. Det är svalt och skönt i gamla stenkyrkor och det vimlar av dem inom 5 mils radie. I vissa fall kan man se så långt som till nästa kyrka när landskapet är platt. 

Just nu är jag i slutet på den bästa bok jag läst sen Boktjuven. På samma tema kan man säga; andra världskriget sett ur civilbefolkningens synvinkel. Den här gången utspelar sig det mesta i Frankrike. Boken heter Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr. Otroligt bra. Tänk att man kan skriva så!

Hallonplock i underbara Hallonparken, utflykt till Gårdsjö älgpark och kvällsmys på terrassen är något av vad jag sysslat med sen sist.

Hallonparken levererar som vanligt. Man plockar lätt 2 kilo på en kvart. Det är riktigt lustfyllt att gå där bland buskarna och plocka det ena perfekta bäret efter det andra. Om jag bodde närmare skulle jag gladeligen hjälpa till att plocka rent, när besökarna har gjort sitt. Tyvärr är det lite väl långt. Men för egen del blir det fler plock innan säsongen är över.

Älgparken var en härlig upplevelse. Entusiasten Leffe Lind och hans fru har tagit sig an älgar som av en eller annan anledning farit illa. Därifrån har det bildats en grupp älgar som har ett stort paradis på Leifs ägor. Man får åka ut med traktor och vagn och besöka de ståtliga djuren. Leif berätta om hur djuren fungerar och hur han sköter om dem. Otroligt intressant. Dessutom har de servering. En väldigt harmonisk miljö, trots att det var väldigt välbesökt den dagen. På bilden hittade Lilleman det han tyckte var mest intressant, Grålle, den superstarka traktorn.

Sista bilden illustrerar de härliga kvällar vi har ute på terrassen. Vanligtvis blir det för kyligt redan vid 20-tiden men senaste kvällarna har jag passerat midnatt där ute.

Gårdens måsunge, av mig döpt till Måsart, har äntligen fått luft under vingarna och sällat sig till resten av familjen. Det var så fascinerande att följa utvecklingen och att mamman inte bara lämnade den när den föll ur boet. Hon vakade från hög höjd och kom ibland ner med lite mat. Måsart kunde naturligtvis hitta föda själv, men lite godbitar fick han av mamma Mås.Ett litet drama i vardagen som fick ett lyckligt slut. Jag kommer nog aldrig mer att klaga över måsarnas, inte så vackra, läte framöver. 

Juli...

Lite svalare nu. 

Nu har vi äntligen fått fason på terrassen. Nu gäller det bara att alla växter tar sig ordentligt.

Alla i huset har fått en liten dunboll att engagera sig i. En liten måsunge hamnade olyckligtvis på marken utan att kunna flyga. Nu har det gått drygt en vecka och den knallar omkring på gården medan mamma Mås håller koll. Mat och dryck verkar inte var något problem, för den växer. Förhoppningsvis kommer den snart att flaxa iväg. Spännande!

Idag blir det saffranspannkaka till fikat. Allt för att hålla Gotland i färskt minne. Jag håller dessutom på att plöja igenom Mari Jungsteds böcker. De utspelar sig där, och platser hon beskriver är väldigt bekanta. Jag tycker inte riktigt om hennes sätt att skriva, men det är lättlyssnat. För att höja nivån på mitt läsande läser jag parallellt boken Gott om tid av Bodil Jönsson. Tänk att det är 20 år sen hon skrev Tio tankar om tid!

Igår tog vi det säkra före det osäkra när vi fikade ute i naturen. Vi satte oss helt enkelt under tak.

Hemma igen..

Nu har vi nästan varit hemma en vecka. Vilka otroliga veckor vi haft på Gotland. Det blommar som det aldrig gjort tidigare enligt infödda gutar. Så otroligt vackert. Vädret var perfekt. Lite regn i början innan ungdomarna kom, men sen var det soligt och fint.

Vi räknade ut att vi åkt 120 mil på ön, hit och dit. Just nu plöjer jag Mari Jungstedts böcker. De utspelar sig på Gotland i miljöer jag känner igen. Det gäller att hålla kvar känslan. Jag lägger in bilder för att på något sätt kunna beskriva skönheten.

Jag lyckades aldrig fota blomsterprakten efter vägarna. På Bungemuseet hittade barnen en leklada där de kunde hoppa i hö och leka i en lanthandel. Där tillbringade vi lång tid och allt var så perfekt ordnat. Ett väldigt fint friluftsmuseum som skildrade 16-,17- och 1800talen. Det intresserade åtminstone största barnbarnet. Vi har redan bokat samma veckor nästa år. Jag längtar redan!

Juni..

Nu är jag med i matchen igen. Förkylningen blev inte så långvarig. Vädret går upp och ner, precis som det ska vara. Naturen frodas. För några år sen var jag tvungen att aktivt leta efter näktergalssång. Numera kan vi höra den från vår terrass. Dessutom trodde jag att den bara sjöng kvällar och nätter, men på vissa ställen kan man höra den mitt på dagen. 

Allt blommar hejdlöst, aldrig sett något liknande, eller så glömmer man år från år. Hur grankottars utveckling har jag lärt mig i år. På den här bilden ser man alla stadier. Fascinerande!

På lördag åker vi äntligen till Gotland. Det är vattningsförbud där redan, men jag hoppas att det inte är lika torrt i naturen som förra året. Det hämmar blomningen. 

Mina favoritkossor, eller är det måhända tjurar, är utplacerade lite här och där i kommunen nu. De på övre bilden finns i Askare hage och den andra i Steningedalen. De är så stora och mäktiga! För att kunna visa hur bamsiga de verkligen är, försökte jag få maken att posera bredvid, men han vägrade. Ändå var det ett kraftigt stängsel mellan. Jag gör ett nytt försök en annan gång.

Hängig..

Inne i en förkylningsperiod igen. Jag blir aldrig sängliggande, eftersom det sällan är feber inblandat, men det är väldigt trist att inte vara på topp. Nu är jag på bättringsvägen igen, gud ske lov!

Vi har haft en varm och solig period en tid. Det har varit en osedvanlig aspblomning, så fröna har legat i drivor på marken. Experterna säger att det aldrig tidigare varit så här och förklarar det med den torra och varma sommaren vi hade förra året. Även det gula gran- och tallpollenet har varit väldigt rikligt i år. Än är det hela inte över.

Allting blommar. Naturen har fått fnatt, men vackert är det. Hoppas att Gotland fått mycket regn, så vi får njuta av deras speciella flora, när vi kommer dit om två veckor.

Jag visste inte att grankottarna är så röda och vackra innan de mognar och blir bruna. Svårt att se på bilden, men de här är mjuka och cirka 3 centimeter långa. Så söta! Att midsommarblomstren blommar redan är kanske inte så konstigt. Det är längesen de kunde hålla sig ända till midsommar.

Jaga licenspengar...

Vi har länge väntat på att få tillbaka de pengar som vi betalat in för TV-licensen. Vid årsskiftet upphörde den och ska numera tas från skatten. Jag kunde inte hitta dem på det konto jag uppgivit. Efter telefonkö till Swedbank, som administrerar det hela, och Radiotjänst framkom det att pengarna betalades ut i mars. Vi gick igenom våra konton och hittade den exakta summan på makens konto! Där ser man! Nu kan vi släppa det och inte anklaga myndigheterna för att ha lagt beslag på våra pengar. Ett gott skratt blev det i alla fall.

Sen är vi mitt uppe i cykelförsäljning och cykelköp. Det är stora barnbarnet som vuxit ur sin fina Monark och har nu fått en ny. Blocket är en intressant handelsplats, det är det enda jag kan säga om den saken. Förhoppningsvis är vi snart klara med den biten också.

En motor till vår terrassmarkis installerades igår. Skönt att ha en elektriker i föreningen. Nu slipper vi veva de 90+ varv som krävdes för att få ner respektive upp markisen. 

Igår skulle vi, på kardemummabullens dag, fika på vårt favoritställe Sussis gårdsbageri. När vi kom dit skulle tydligen alla göra det. Har aldrig sett så mycket folk där. Fiket ligger långt ute på landet. De gör inte direkt någon reklam för sig utan ryktet har spridit sig ändå. Kul för Sussi, men tråkigt för oss. Vi fick vända i dörren. Det blev Venngarns slottscafe istället. Inte illa det heller. Det är en så härlig stämning på hela slottsområdet. Där var vi ivrigt uppvaktade av en närgången kaja. Jag lyckades få till en riktigt bra bild när han försåg sig med en bit vaniljbulle.

Kompisarna satt i grenverket på den gamla eken, men är svåra att se. De smälter in liksom. 

Mitten av maj...

Det är fortfarande ganska svalt. Tack och lov har vi fått en hel del regn, men jag antar att mer behövs. Det börjar blomma lite varstans i naturen. Under min runda idag hittade jag några vackra motiv.

Bara en knapp månad tills vi åker till Gotland!