Slutet av juni...

Det är nästan en vecka sen vi kom hem från Gotland. Den här gången var det ett helt fantastiskt boende. Ett stort hus, alldeles för stort för två personer, med utsikt över öppet hav. Vi kom överens med ägaren att stänga några dörrar, så slapp vi städa hela huset. 

Den här gången åkte vi över hela ön, från Fårö till Hoburgen. Mitt mål var att få vandra en stund på Högryggen nere på Sudret. Det fick jag göra, en betagande utsikt. Nästa gång, förmodligen redan nästa sommar, ska jag vandra en längre sträcka.

Vi upptäckte nya delar av Visby, av en slump. Denna vackra stad! Där tillbringade vi midsommaraftonen i strålande sol. Det här året hade torkan tagit ut sin rätt. Blåelden som blommade så vackert på Närsholmen förra året, vara bara hälften så hög i år och inte alls lika ymnigt blommande. Men juni är en perfekt tid att besöka Gotland.

En blåsig och mulen dag besökte vi kyrkor. Det finns nästan 100 kyrkor på ön. Ibland kan man se tre stycken kyrktorn samtidigt. Det fina är att nästan alla är öppna för besökare.

Hos ungdomarna råder lite flyttfeber. Nu är det bara ett par veckor tills de får nyckeln till nya lägenheten. Spännande, men mycket jobb innan det är klart.

Igår var jag till Heby och träffade ett par vänner. På Tegelbruksmuseet visar Sonja Petterson, en fantastisk skulptör, upp sin samling av Gudrun Sjödèns skapelser. Hon har ju designat kläder i många år nu. Känd över hela världen. Det var en fantastisk samling Sonja fått ihop. Lunch i Heby folkets park och kaffe och jordgubbar hemma hos en av kompisarna. Tråkigt nog var det olidligt varm igår, runt 30 grader. Jag kan säga att idag har vädret vänt. 17 grader och hårda, nordliga vindar. 

Jag lägger in några bilder från juni. Först en stor tjej som ska på skolavslutning. Sista dagen på den skolan. Nu börjar något nytt.

Jag skulle kunna visa hur många vackra solnedgångar som helst, men det blir lite tjatigt. 

Juni börjar i Dalarna...

En ihärdig värmebölja har invaderat landet i ett par veckor, men nu verkar den ha lagt sig. 

Vi har varit hundvakt en vecka hos dottern i Dalarna. Boston, som han heter, är en mogen kille nu och väldigt lätt att ha att göra med. Hettan gjorde att han inte var särskilt aktiv. Inte aktiv all om jag ska vara ärlig. Först på kvällen fick vi ut honom på längre promenader. Eftersom man inte behöver vara orolig att han lämnar tomten fick han sköta sig själv, växla mellan sol och skugga. 

På den vecka vi var där fick vi se blommor slå ut och så småningom vissna. Trist att det är så torrt. Blomningen såg ut som den vanligtvis gör vid midsommar. 

Nu blir det några dagar hemmavid, sen bär det av mot Gotland. 

Slutet på maj...

Efter en vecka med barnbarnsbestyr har vi plötsligt en massa fritid igen. 

Vädret är fortfarande vackert, och det är otroligt torrt i markerna. Det har varit behagliga 25 grader flera dagar, så vill man ha lite svalka sitter man i skuggan. Vi funderade lite på vad vi skulle göra idag (som plötsligt blev igår för en minut sen). Det blev bestämt  Gamla Uppsala. Där har vi inte varit på ett par år. Museet har jag aldrig besökt och inte heller kyrkan. En perfekt dag att knalla omkring där, nästan inga turister ännu.

Premiär för årets första svenska jordgubbar, Ulvagubbar. Jag är medveten om att de är de mest besprutade bären, men i väntan på de ekologiska i Hallonparken ville jag gärna smaka lite. Väldigt goda som vanligt. 

Hängmattan kommer väl till pass på terrassen. Inte på dagarna, men en stund på kvällen. Jag lyssnar just nu på Den rädda löparen av Kristina Paltèn, En spännande bok av en spännande kvinna, så långt ifrån mig man kan komma. Varifrån får vissa människor sitt mod, ibland rena dumdristigheten?

Boken om Carl von Linnè, som jag köpte på en bondgård, har jag också läst. Egentligen en bok för barn, men även intressant för vuxna. Jag är sugen att gå den Linnèstig som utgår från Jumkil, men vem ska jag ha i sällskap? Och hur löser man det rent logistiskt, man går ju inte fram och tillbaka.

Bilderna, som hamnade lite hur som helst, är från museet och kyrkan. 

Midsommarblomster och vild kaprifol blommar för fullt, extremt tidigt!

Vardagsdramatik...

Idag regnade det andungar från himlen, eller snarare från femte våningen på huset. Vi bor på tredje och plötsligt fick vi fyra små dunbollar på vår terrass. En femte tog tyvärr en skata, vi hörde det förskräckliga pipandet. Jag gick upp till granntanten som jag förstod också hade fullt upp. Där hittade vi tre döda små ungar. Andmamman vankade förtvivlad omkring och ropade på sina ungar. Maken hittade en unge under vår säng och ytterligare en i ett hörn. Han lyckades få ut dem på terrassen igen och så småningom försvann de till grannen och förmodligen förenades de med sin mamma och hittade vatten. Det visade sig att andhonan hade lagt sina ägg i en terrasslåda på femte våningen. Förmodligen känns det tryggt för henne att ruva så, men inte ultimat när de är kläckta. 

En liten biltur i Fjärdhundraland. Vädret är fantastisk efter två svalare dagar. Det var en s.k. loppisrunda i helgen, men vi var mer intresserade av gofika. På en gård köpte jag i alla fall en bok om Carl von Linné som passar både barn och vuxna. 7-åringen är ju intresserad av naturen så det passar bra. 

I morgon fyller Lillkillen 2 år! Eftersom han inte har en susning om vad det innebär så blir det inget kalas. Dottern har en tenta på dagen, så jag fixar en rabarberpaj till eftermiddagen. Han ska sova middag för första gången hos mormor.

Det gäller att passa på...

Ytterligare två dagar med underbart väder, uppåt 25 grader. Igår Kristi himmelsfärdsdag, tog vi en tur till Biskops Arnö. Inte heller långt härifrån. Där finns en av Upplands äldsta ekar, Biskopseken. Den är över 550 år gammal. Med historiska perspektiv är det hisnande. Långt innan Gustav Vasa kom in i bilden. Promenad och medhavd fika. För att belysa hur stor eken är ställde jag maken bredvid. Och han är inte liten.

Idag har vi varit tillsammans med 7-åringen hela dagen. Inköp av ny cykelhjälm var planen till att börja med. Det blev ett par timmar i Uppsala stadspark. Massor med barn i lekparken, men det var tydligen kul. Fika i gula stugan.

Dagens höjdpunkt blev ett återbesök vid Hjälstaviken. 7-åringen gillar naturen, svårt indoktrinerad sen koltåldern. Den här gången promenerade vi längs hela spången. Den slutade i en fågelskådningskoja (eller vad det kan heta) Väldigt rogivande och vackert. Massor med fågelläten i vassen. Jag önskar så att jag skulle kunna identifiera alla, men icke. Vi gick iland på motsatta stranden och barnbarnet och jag besteg Kvarnberget. En brant vandring på dryga 300 meter. På toppen hade man utsikt över hela viken. Fantastiskt. Och solen på väg ner. En härlig kväll i vår sköna natur.

Ett nytt slott...

Den här gången blev det Viks slott, ett par mil söder om Uppsala. Det var promenadstigen som lockade. Lummigt och lugnt. Nu har alla vårblommor kommit fram; förutom sipporna så finns gullviva, smörblomma, förgätmigej och viol. 

I parken finns något man kallar för vedkyrkogård. Man låter döda träd ligga kvar för insekternas skull. Många kan tycka att det ser slarvigt ut, men jag tycker det är fantastiskt. I slutet av promenaden stötte vi på ett lerhuvud placerad på en sten. Lite surrealistiskt! Längre fram fanns det fler och de stod i anslutning till en konstnärsatelje. Där fick vi förklaringen.

På hemvägen köpte vi fikabröd hos Sussies gårdsbageri. Vi hade stämt träff med dottern och barnbarnen. Gissa var? Venngarn förstås. En liten picknick i det gröna var en bra avslutning på dagen.

Fågelskådning..

Det blev en liten kvällsutflykt igår i det vackra vädret. Hjälstavikens naturreservat och Parnassen. Vi blev rekommenderade den platsen av Sussie på bageriet. Vi kom definitivt i rätt tid. Både gulsippor, vitsippor och blåsippor blommar i skön harmoni. Jag har nog aldrig sett gula sippor tidigare. De träd som slagit ut är så skirt gröna. 

Sen hamnade vi på en lång spång över ett fågelrikt vatten. Spännande promenad, ibland genom hög vass. Man kan tydligen korsa hela sjön, men vi vände efter en lång promenad. Massor med sjöfåglar med mer eller mindre skönsång i struparna. Den häftigaste fåglalåten var nog rördrommen som låter som när man blåser i en tom flaska. Märkligt läte! Som om inte den härliga kvällen var nog så hörde jag näktergalen från vår terrass sent på kvällen. Det har aldrig hänt tidigare. Den kommer närmare!

Idag har jag varit och skådat kungsängsliljan på Kungsängen i Uppsala. En tidigare jobbarkompis och jag tog en lång promenad och även idag fick jag balansera på en spång. 

Det heter för övrigt en spång, flera spänger. Det hade jag ingen aning om tidigare, men läste mig till det igår. Alltid lär man sig något nytt.

Några bilder från gårdagskvällen och idag.