Minusgrader...

En härlig promenad i solsken och -4 grader. Om vi bara får lite snö nu så blir det alldeles perfekt.

Det så kallade terroristhotet blev inget annat än falskt alarm, och det känns väldigt bra. Samtidigt häcklas Säpo, vilket jag tycker är synd. Förloraren i det här är ju den utpekade unge mannen.

Jag har inte en enda sekund semester kvar att ta ut i år. Nu blir det till att jobba på tills jag kan plocka av nästa års semester. Eftersom jag fick nej på min ansökan om deltid, får jag tänka om lite. Kanske portionera ut dagarna lite fiffigt. Det är precis det maken gör just nu. En dag i veckan året ut. Så kan man göra om man inte slösar som jag gjort...

Som synes har jag inte lagt ut några bilder på senaste tid. Det fungerar inte med Explorer, men nu har jag bytt till Crome så det ska gå bra igen. Om jag inte missminner mig, var det Crome jag använde på förra datorn. Den här PC:n blir jag inte riktigt kompis med. Det beror delvis på att jag använder surfplattan och mobilen oftast istället. 

En vacker port i Gamla Stan blir min provbild. Trist att någon har besudlat väggen med graffiti.

Oroliga tider nu...

Terrordåd i Paris och förhöjt säkerhetsläge i Sverige. Nu har man visst lyckats få tag i den person som utgjorde hotet här, men därmed är ju inte saken ur världen. Han är naturligtvis inte ensam. Otäckt värre, tycker jag. 

Idag har termometern lyckats sjunka under 0-strecket. Det har varit otroligt mild hittills. Nu vill jag ha lite vitt på marken och några fler minusgrader. När jag hämtade Yrvädret på förskolan igår var hon som en lite lergubbe. Tur att det finns bra kläder. 

November..

Nu är jag inte speciellt aktiv på min blogg, men det händer väl inte så mycket över det vanliga helt enkelt.

Yrvädret med föräldrar är just nu i London. Jag väntar mig en utförlig redovisning när de kommer tillbaka på måndag. Det finns massor att göra för en nästan 5-åring. 

Idag regnade det! Det har inte hänt på hela oktober. Skönt att det inte är snö än i alla fall. 

Vackert semesterväder. ...

Vår Norgetur blev en lyckad expedition. Vi träffade alla och solen sken på oss hela tiden. Fredrikstad är en fin stad.

Resten av veckan har också varit bra. Ibland behöver man lite extra tid för att hinna sköta småsaker.  Nu är vi redo för vintern. Dubbdäcken sitter på plats och jag hoppas att vi får en ordentlig vinter.

Och så blev det oktober...

Fantastiskt väder så här långt, tre dagar in i oktober. Jag har visserligen haft motorvärmare en natt, men då var det fortfarande september.

Idag lyckades jag komma en timme sen till jobbet. Det är vådan med att ha olika arbetstider. Jag för betala igen det i eftermiddag istället, så ingen skada är skedd. Hemma på gården är det höststädning som jag slipper delta i. Alltid något.

En lindrig förkylning har nästan passerat och även lilla Yrvädret har varit krasslig. 

Om en vecka tar vi en tur till Fredrikstad i Norge. Det blir en lagom lång bilresa den här gången. 

Nu har jag börjat med den omdiskuterade boken  Det som inte dödar oss, den fjärde boken i Milleniumsviten. Så här långt tycker jag att David Lagerkrantz gjort ett bra jobb. Jag gillar honom som författare. 

Höst...

Fortfarande milt men luften är hög och fin. 

Idag fyller mitt mellanbarnbarn 20 år! Tiden går alldeles för fort nu, tycker jag. Äldsta dottern flyttar upp till sitt Paradis i Dalarna och kommer ännu längre bort, men det kunde kanske vara värre. Det är ett problem i detta skiftjobbande land att kunna träffas så ofta som man vill. Alla i min närhet, förutom maken jobbar skift. 

Skrev tidigare om Håkan Nessers bok, Han är ju en favoritförfattare, men den här gången blev jag besviken. Lite för mycket Hokus Pokus. Jag gillar visserligen när det är lite mystik inblandat, men det här blev för mycket.

Däremot lyssnar jag nu på en annan favorit, Henning Mankells Svenska Gummistövlar. En helt igenom fantastisk bok! Sen har vi det här med teknik. Med hjälp av Bluetooth kan jag lyssna direkt i min bil när jag kör till och från jobbet. På lördag blir den en högtidsstund när jag kör de 10 milen till Sala och frissan. Att lyssna på en bok gör resan till ett rent nöje. 

Jag har mer och mer börjat jobba dagtid. Något som gav mig lätt ångest tidigare, men min dygnsrytm har ändrats och nu lägger jag mig i rimlig tid, inte mycket nattsuddande längre. Jag måste ju förbereda mig för pensionärslivet som jag inte vill sova bort .Dessutom passar det bättre när jag ska hämta Yrvädret på dagis. Det jag saknar med att inte arbeta kvällsskift är mina kollegor som alltid gör det.

Den flyktingkatastrof som just nu utspelar sig i Europa har delat länder och vänner. Stämningen är minst sagt spänd. På mitt arbete, där kollegorna kommer från alla hörn av världen, frodas rasismen just nu. Otäckt! Det gäller att man inte är tyst när främlingsfientliga åsikter vädras. På Facebook har jag tagit bort flera "vänner" just på grund av deras delningar och åsikter. Några till hänger löst, folk som jag har haft höga tankar om tidigare.

I Norge har nyss en liten gutt, mitt brorsdottersbarnbarn Miika, fötts. Släkten lever vidare, det känns fint.

Pensionärsvarning..

Idag har jag gjort något som sällan händer, även fast jag vet att så ska man göra två gånger om året...Jag vädrar kläderna i min garderob. När solen skiner, som idag, får jag extra energi och då är det bäst att passa på.

Om ett par timmar ska jag till kiropraktorn för att få lite behandling. Nacken har spökat ganska mycket i sommar, även när jag hade semester, så det beror inte enbart på jobbet. Jag tror nog att det är anledningen till besvären, men att jobba gör inte saken värre.

Just nu lyssnar jag på Håkan Nessers bok Elva dagar i Berlin, inläst av honom själv. Han är nog den som gör det bäst. En favorit.