Ut i naturreservatet med stavarna. En bok i örat, som inte utestänger fågelkvitter. Det är omöjligt att se att det egentligen fortfarande är vinter. Det finns inte något i skogen som vittnar om det. Om jag plötsligt såg en blåsippa skulle jag inte bli förvånad, för det känns verkligen som vår.
Boken i örat är En man som heter Ove, och är hejdlöst rolig och samtidigt sorglig. Jag både skrattar och gråter där jag går i skogen. Inte gråter så att tårarna rinner, men ögonen tåras i alla fall.
Min doktor, som är omöjlig att nå, fick reda på det där om rockkonsert, och skickade en kallelse till mig. Prover, blodtrycksmätning och nu känner jag mig väldigt frisk!
Jag lägger in en bild som jag tog i dag i skogen. Lite trolskt, kan man tycka.
Årets första semla! Vi är ett gäng som håller på traditionen att äta semla på Fettisdagen, som infaller idag, väldigt sent om ni frågar mig. Eftersom påsken är sen så blir det så. Det är nåt med fullmånen efter en viss dag. Ni får googla helt enkelt...
Idag, eftersom vi jobbar, har vi beställt från RC Choklad, som finns på Arlanda. Hoppas nu att jag inte blir besviken. Förra året tyckte jag att bullen var lite torr. Jag ska be maken baka en sats, så vi kan göra egna de återstående sex tisdagarna.
Igår började jag jobba 5:30! Okristligt! Nu förstår jag hur zombisarna känner sig och varför de är så arga. Jag såg förmodligen ut som en, när arbetsdagen började närma sig slutet. Trevligt sällskap gjorde dagen lite lättare i alla fall. Aldrig mer, om jag får bestämma!
Lilla Yrvädret har hamnat i en trotsperiod så ibland är det lite livat. Utbrotten går fort över som tur är, och då är hon sitt vanliga, soliga och pladdriga lilla jag igen.
Efter ett tips från en filmkunnig kollega såg jag igår filmen Mr Morgan´s last love. Huvudrollen har Michael Caine och han är ju en fenomenal skådespelare.
Jag lyssnar på en intressant bok. Visserligen någon slags deckare, men den utspelar sig i Finnmark i Norge, där jag tillbringat några veckor så gott som varje sommar från mitten på 70-talet till mitten på 80-talet. Sen flyttade mina släktingar söderut och därmed upphörde Finnmarksbesöken. Maken och jag gjorde en resa till Nordkap för några år sen, så då fick jag återuppleva detta fascinerande landskap.
Åter till boken, som heter Kautokeino, en blodig kniv, och är skriven av en debutant, Lars Pettersson. Han är alltså svensk men tillbringar vintrarna däruppe, och har en stor lokalkännedom. Det intressanta, tycker jag, är hur han skildrar det samiska samhället. När jag läst färdigt ska jag förhöra min brorsdotter, som bor däruppe. Jag vill veta om det fungerar så som han beskriver.
Nu är det bara två dagar kvar på detta OS, som har varit en succé ur svensk synvinkel. Imorgon är det höjdpunkten, final i ishockey mellan Sverige och Kanada. Det kan bli en riktig rysare. Tyvärr jobbar jag, så jag missar förmodligen hela kalaset. Medalj blir det i alla fall, frågan är bara vilken valör.
I södra landet sägs våren ha kommit, och det är milt även här. Jag lägger ut ett par bilder från vår terrass på hur det såg ut för exakt fyra år sen och idag. Tror jag föredrar det vita.
Efter mitt senaste inlägg har medaljerna regnat över vårt skidlandslag, både herrar och damer. Det är lite sorgligt att se hur dåligt det går för vårt kära grannland, och man kan ju spekulera i varför.
Idag skiner äntligen solen. Det har varit gruvligt mörkt, regnigt och trist på senaste tiden. Stora dottern skickade en bild idag från deras paradis i Dalarna. Där har de massor med snö och strålande sol. Det är så det ska se ut i februari, inte som det gör här nere.
Ska jag klaga lite så har jag en förkylning som inte motiverar sjukskrivning, men ändå är lite jobbig. En dag till på jobbet, sen ett par fridagar.
På jobbet är det för det mesta lite kaosartat. Dåligt med personal och noll arbetsledning. Vi får själva försöka fixa till vår situation så gott det går. Kvällsjobbet är betydligt lugnare än dagjobbet, så där har man kanske dragit en vinstlott, men det är inte kul när kollegorna får bannor från både passagerare och handlingbolag. Även jag jobbar ju några förmiddagar framöver, så det blir till att preparera sig mentalt. Hur ska det bli i sommar?!
Nu är det några veckors underhållning på TV. Det började bra idag med en fjärdeplats för Slopestyleåkaren Sven Thorgren och silvermedalj för Charlotte Kalla i Skiatlon! Trots alla tveksamheter kring hela arrangemanget där i Sotji måste man säga att ryssarna fick till det riktigt snyggt på invigningen.
Examinationen igår gick riktigt bra och de missar jag gjorde var bara slarv. Nu kan jag pusta ut och ägna mig åt annat framöver. Titta på OS till exempel..
Så gott som all snö är borta nu, och för min del behöver det inte komma mer nu. Jag vill ha vår!
För någon vecka sen köpte jag tre Kosta Boda-glas på Tradera. De finns inte längre att köpa i handeln och jag blev så glad när jag fick tag i tre stycken och vann auktionen. När jag packar upp lådan är ett helt krossat och en har en spricka! Säljaren har verkligen gjort allt för att skydda glasen, bubbelplast i massor, tidningspapper och ett stort rött AKTAS på lådan, men lik förbaskat har man slarvat. Jag skickade ett mess till henne med bilder. Nu får vi se hur hon agerar. Jag kanske får bita i det sura äpplet och inse att det blev ETT ganska dyrt glas istället för tre fynd...
Så har vi kommit till februari. Igår, på makens födelsedag, tog vi en minikryssning till Åland. Eckerölinjen är perfekt om man vill förena nytta med nöje. Nyttan, för maken, är att snuset är mycket billigare än på landbacken och nöjet är en trerätters i den utmärkta restaurangen. Jag tror aldrig jag blivit så nöjd, det är svårt att få god vegetarisk mat på uteställen. En rejäl köttbit till maken och en gudomlig dessert; hjortron-tiramisu. Själva båtbiljetten är så gott som gratis och bäst av allt var att det inte var så mycket folk på båten. Skönt för oss, men kanske inte så kul för rederiet. Personalen tycker nog att det kan få vara lite lugnt ibland. Under sommarmånaderna är det rent hysteriskt!
Idag väntar arbete igen och i slutet på veckan är det en examination på utbildningen jag gick för ett tag sen. Måste plugga lite torr lagtext, men där har jag god hjälp av maken. Bättre pedagog finns inte.
Jag kan säga att som på bilden såg det inte ut igår. Grått, fuktigt och lite gungigt.
