På senare tid har jag fått en massa obegripliga, irrelevanta kommentarer på min blogg, förmodligen spam. Jag har därför blockerat möjlighet att kommentera för andra än Googleanvändare. Eftersom det inte är så många som läser min blogg, och ännu färre som kommenterar, så blir det inget problem. förstår bara inte vad dessa idioter har för glädje av att sprida sin skit.
Känner du lust att göra ett inlägg, så är det bara att bli Googleanvändare helt enkelt. Det trodde jag att alla var, förresten.
Av tre härliga, ograverade fridagar har jag nu två kvar. Imorgon ska jag äta lunch hemma hos en olycksdrabbad kollega. Jag har aldrig varit där tidigare, så det ska bli trevligt.
Idag har jag gjort en god gärning. Jag har skänkt bort två böcker, som betytt mycket för mig, till en god vän. Hon är på väg att bli medveten, och det ska uppmuntras. Böckerna är Den hemlige kocken och Äkta vara av Mats-Eric Nilsson.
Igår läste jag ut en bok av en av de bästa deckardrottningarna i Norden, Unni Lindell. Djävulskyssen, heter den och som vanligt är hon lysande. Spännande in till sista ordet...
Slutligen lägger jag in en bild som gör mig glad...
Och nästan halva månaden avverkad dessutom! Inte mycket att rapportera, men skriver lite för att hålla bloggen vid liv.
Vi har ännu inte haft någon värme, men den är på gång sägs det. Det ska bli så skönt att slippa frysa.
Maken är uppväxt på Söder i Stockholm. Idag gick vi runt där i strålande sol. Det dagis han gick på för över femtio år sen finns fortfarande kvar! Den skola han gick de första två klasserna finns också kvar ! Till och med godisbutiken i hörnet finns kvar, numera med lite exklusivare saker, men fortfarande en godisbutik! Härligt att se att inte allt förändras. Den nedersta bilden visar att huset tidigare var en känd kommunalpolitikers bostad.
Vi har ännu inte besökt Stockholms Stadsmuseum, men idag kom vi så långt som till kaféet. Ett trevligt ställe med hembakat bröd och annat tilltugg. Senare i år vill jag se resten.
Det har varit en lugn och fin påsk så här långt, men imorgon är det arbetsdag för mig igen.
Jag har lyckats pricka in en ledig helg och solen skiner. Våren kommer så sakteliga, det är fortfarande kyligt och riktigt kalla nätter, men på dagarna tar solen riktigt hårt på snön. Som jag minns att det var när jag var barn, faktiskt. Fåglarna tycker i alla fall att livet är härligt och gapar för full hals.
Vi fick besked om semestern häromdagen. Vi fick i stort sett som vi önskat, fick skjuta fram den en vecka bara. Då hamnar vi i början på september, och det är helt okej. Inga planer ännu. Jag längtar som vanligt till England, men det kanske blir Sverige i år och eventuellt en tur till Norge.
Min lilla bil är inte speciellt dyr i drift, och den rullar knappt 1000 mil om året. När man kommit till en viss gräns, 5 år eller 5000 mil, är det dags för kamremsbyte. En riktigt dyr historia. Igår lämnade jag in den på verkstad, så nu ska den vara i skick som ny. Inte för att det märks, den har fungerat alldeles utmärkt tidigare också, men bara vetskapen att den är nyservad och renoverad gör att det känns tryggt. Nu får den rulla några år till, sen blir det ingen mer bil för mig. Då behöver vi bara en.
Det har varit riktigt kyligt i mars. På nätterna neråd -20 grader! På dagen värmer solen och då landar vi på några få minusgrader. Jag kan tycka att det är lite bra att våren på det viset kommer smygande istället för att explodera i ansiktet på oss. Då står man med vinterjacka och kängor och svettas..
Nu har jag lyssnat på en bok som har allt jag önskar; Den trettonde historien, av Diane Setterfield. Om en bok ska vara perfekt i mina ögon, ska jag längta efter att läsa den. Det är precis vad jag gjorde med det här mästerverket. Jag har ju en förkärlek för allt brittiskt, och det här är verkligen brittiskt. Landsbygden (till och med Yorkshire, som jag älskar), äldre tider och modern tid och med små hintar till andra litterära godingar. Exempelvis Jane Eyre, som spelar en viss roll i den här historien. Lite mystik och gåtfullheter.Visserligen en ganska lång bok, men uppläsaren var suverän och hon måste nämnas. Anna Maria Käll, en skådespelare från Stadsteatern. Jag ska genast söka nya böcker som hon läst in.
