Picknick i Norahs hage...

Mysteriet med den bortappade Kaninisen...

Lilla Yrvädret har ett gosedjur som är den absoluta favvisen, Kaninisen. En liten oanselig kanin, men tydligen helt ovärderlig. Jag vände upp och ner på deras lägenhet för att hitta den innan middagsluren. Till slut fick jag dra till med en nödlögn..Kaninisen ligger i tvättmaskinen och mamma får ordna det sen. Hon köpte den lilla lögnen, men sov inte så länge som hon brukar, utan vaknade och saknade sin lilla kompis.

Några timmar senare när Mamman också letade dök han upp! Instoppad bakom en hög med pocketböcker. Förmodligen det enda stället jag inte kollat på, annars hade jag rotat både i kylskåp och frys. Imorgon ska jag ha bättre koll..

Det blir inte alltid som man tänkt sig..

Häromkvällen/natten blev jag sittande med maken 8 timmar på akuten. Jag beundrar personalen där, vilken arbetsbelastning dom har! Och jag kan tänka mig att det är än värre på helgerna. Med nattvaket kom en trött dag, när jag hade hand om Lilla Yrvädret. Det gick bra det också men sen sov jag som nerklubbad och kunde inte träna som jag tänkt idag. Ny friska tag imorgon!

Lyssnade färdigt på en mycket bra bok idag. Änglarnas svar, av Stefan Einhorn. Den här gången har han skrivit en roman, han har varierat sig, den mannen. En sinnrikt skriven bok, som är spännande från början till slut. Sen har jag läst en mer lättviktig bok, Drömmen förde dig vilse, av Anna Jansson. En deckare som jag läste enbart för att den utspelar sig på Gotland, på platser där jag varit och till och med bott.

Lycka!

Tänk vad lite som kan göra en lycklig! Jag skulle ha jobbat förmiddag imorgon men fick till min stora förtjusning byta till kvällspass. Jag är en inbiten kvällsmänniska och tycker genuint illa om att gå upp tidigt. De gånger jag blir tvungen, har jag svårt att somna och sover som en kratta. Inte kul alls.

Jaha, ja...

Ytterligare en Nobelpristagare jag aldrig hört talas om! Mo Yan...Kineser har ju en spännande historia, och denne Mo Yan sägs vara en god historieberättare, så jag ska ge honom en chans. Det är bara märkligt, att varje år när pristagarens namn tillkännages känner jag mig VÄLDIGT obildad. Förra året var det i alla fall en författare, eller snarare poet, som jag läst.

Håkan Nesser!

Vad bra han är! Hans senaste, Styckmörderskan från lilla Burma, och med hans uppläsning, är i mästarklass. Som vanligt, fast han skriver om tragiska saker, kan jag inte låta bli att småfnittra ibland.
Nu gäller det att hitta en bok av samma kaliber. Svårt, faktiskt. När en författare skriver "hennes vackar, bruna, mandelformade ögon" och liknande trams vill jag inte längre vara med. Så mycket skit det skrivs!Som tur är, när man lyssnar på böcker på Storytel, kan man ju sluta lyssna och ta en annan istället. Så fungerar det inte om man köper en bok, då är man rökt!

På något märkligt sätt, och med en semesterdag mitt i, lyckades jag få till fem lediga dagar i rad den här veckan. Två mormordagar. Besök hos frissan 10 mil bort, och äldsta dottern tar en hel dag. Idag blir det lite shopping och träning och imorgon hoppas jag maken tagit ledigt.

Det går som det ska..

Träningen forstätter och nu finns det en bilbarnstol.

Jag har "läst" Mikael Niemis senaste, Fallvatten, en dramatisk och spännande historia om något som faktiskt kan hända. Efter ett intensivt regnande brister damm efter damm utmed Lule älv...Rekommenderas och den är inläst av författaren själv, vilket nästan alltid tillför ytterligare en dimension till boken. Där kan jag faktiskt nämna ett undantag som bekräftar regeln. Stockholmssyndromet, av Janne Olsson. Han var ju huvudpersonen i Norrmalmtorgsdramat på 70-talet. Olsson förstör hela läsupplevelsen med sin uppläsning. Jag orkade inte avsluta boken.

Så här långt har vi inte haft någon trevlig höst, vädermässigt, men vi får vänta och se.

När jag duschade idag kom en ganska bra insikt till mig som jag skulle vilja dela med mig till yngre kvinnor; Sök djupet i livet istället för att bara stanna vid ytan. Bra va, med tanke på att åldras!