En återkommande plåga. Vartannat år måste man göra ett prov via nätet, för att få behålla sin badge, alltså behörighetshandlingen för att vistas på flygplatsen. Det är så tråkigt! Nu har jag i alla fall lyckats genomföra hela provet på ett försök, det brukar krävas flera.
Idag på min lediga dag har jag inte varit utanför dörren, dvs ytterdörren. På terrassen har jag varit och skakat mattor, plädar och kuddar. Städning alltså, så imorgon tänker jag ägna mig åt trevligare saker.
Idag har vi Skärtorsdagen, och påskkärringarna surrar omkring i luften. Själv ska jag jobba, men är ledig resten av påsken. Förra året var det rena sommarvärmen (sägs det), men i år blir det mera måttligt. Dessutom ska det bli snöväder imorgon.
Nu susar jag omkring med sommardäck igen. Det blir lite tystare i min ändå rätt bullriga bil. I jämförelse med makens, då..
Har börjat läsa en bok av Anne Cleeves igen, Glass Room. Trodde först att den skulle handla om Shetlandsöarna som vanligt, men den här gången befinner vi oss i Northumberland, till och med längre norrut än Yorkshire. Det gillar jag. När jag läser på min surfplatta kommer jag på mig själv med att försöka bläddra som i en vanlig bok. Läsupplevelsen är alltså perfekt, och jag saknar inte pappersboken.
Hjärtblad, en roman av Aino Trosell, är en underbar bok som skildrar ett hörn av Dalarna i mitten på 1800-talet. Boken handlar om lill-kullan Hulda, och några år av hennes liv. En historisk roman helt befriad från kungar och herremän. Jag har tidigare läst hennes kriminalromaner, som jag tycker mycket om, men jag hoppas hon forsätter med den här typen av böcker framöver.
En vän på Facebook frågade om någon hade tips på bra dunkuddar.. Jag kunde inte låta bli att antyda att dunkuddar är ingen bra ide, om man vill ha ett gott samvete. Det är ju som bekant den bästa huvudkudden. Efter ett tag tog jag bort den kommentaren. Det var inte precis det rådet hon ville ha, och varför ska jag förstöra stämningen? Vi har också haft dunkuddar, men dom försvann illa kvickt, när man fick veta hur tillverkningen går till. Jag vet att det finns en ekonomisk aspekt på det hela, vettiga dunkuddar kostar tusentals kronor. Men det finns bra alternativ till bra priser. Så länge folk inte bryr sig kommer djur och natur att fara illa, till och med riktigt illa.. Eftersom så få läser min blogg behöver jag inte känna mig mästrande. Ni vet vilken tråkmåns jag är...
I tisdags kväll var det äntligen dags att njuta av Tommy Körbergs sång. Den här gången hade han förstärkt sitt komp med en 
slagverkare, kvinnlig, och en kille på kontrabas. Och så samma fenomenala gitarrister som förra gången. Härlig musik och massor med humor i tre timmar. Verkligen valuta för pengarna!
Och så glömde jag att äta en semla i tisdags igen! Nu har jag bara en chans kvar, sen är det påsk och för sent.
Yngsta dottern tappade sin mobil idag, när hon och barnbarnet var på väg till mig. Det vill säga hon visste inte att hon tappat den, utan trodde hon glömt den hemma. Helt plötsligt ringer min mobil, som visar att det är samtal från henne! Då är det en kvinna som hittat telefonen, som förmodligen trillat ur, och ringer till Mamma. Vilka ärliga människor det finns ändå! Jag fick hennes adress och det var bara att hämta den. Hon berättade för dottern att hennes dotter tappat sin mobil för en tid sen och inte fått tillbaka den, så alla har inte samma tur.
Eftersom vi passerat midnatt skriver jag väl att det var igår vi var på Etnografiska museet. Där såg vi, i grevens tid, en utställning från Afghanistan om det så kallade baktriska guldet, som överlevt både krig och talibaner. Modiga museitjänstemän och arkeologer gömde undan guldet och höll det gömt i nästan 20 år innan det kunde återbördas till nationalmuseet i Kabul. Eftersom det var näst sista dagen, fick vi trängas med många som tog tillfället i akt att beskåda dessa fantastiska guldföremål, vissa så gamla som 4000 år!
Museet har också en restaurang, som är helt ekologisk, ett drömställe för mig. Vi satt ute i solen och mumsade på surdegsbröd, brieost, färskost och morotsmarmelad.
Kvällen avslutades med barnvakteri. Den lilla tösen börjar bli stor nu, och var väldigt ledsen när mamma och pappa försvann. När det var sovdags var humöret på topp igen, och allt var frid och fröjd.
