Gröna Lund..

Underbart väder idag. Vi åkte in till Grönan för att träffa äldsta dotterns familj. Det är ofattbart vad dom lyckats trycka in på denna begränsade yta! Nu kan det inte få rum något mer och den enda åkattraktion jag klarat av, Pariserhjulet är borta..

Att ha bilen med sig till stan är inte så smart, svårt att hitta parkering. Men å andra sidan fick vi en rejäl promenad över till Djurgården. Det känns som om man vill ta vara på varje sekund av värme innan vintern kommer.

Röstat och klart!

Det visade sig att man kan förtidsrösta på Arlanda, så vi samlades ett gäng och gjorde vår medborgerliga plikt. Nu är det bara att hålla tummarna!

Födelsedag och Bondens marknad...

Idag fyller min minsting år. Hon är vuxen, men vill i alla fall ha mammas rulltårtsbakelse. Som alltid på hennes födelsedag (vill jag minnas) skiner solen.

Naturligtvis var vi till Bondens marknad på Söder, som alla lördagar när jag är ledig. Fortfarande finns ingen broccoli, och då blir det förmodligen ingen i år. Lasse fick sin hett efterlängtade strömmingburgare.

Varmare igen...

Efter några kylslagna dagar kan vi visst vänta oss lite värme igen. Imorgon är det ju dags för Bondens marknad, så då vill jag ha solsken.

Glädjedödare?

Som nykterist har jag sneglat lite illvilligt mot påståendena att man minskar risken för hjärt-och kärlsjukdomar om man dricker vin, företrädesvis rött, varje dag. Nu har plötsligt nya forskningsresultat kommit fram, man fördubblar risken för en viss form av bröstcancer! Det är ett vågspel att leva, helt klart! Man kan dö! Det gäller att ta till sig det man vill och hålla tummarna. Frågan är ju inte om vi ska dö, utan hur och när....

Färdigläst..

Nu har jag läst (lyssnat) färdigt Leif GW Perssons Den döende detektiven, och det var hans bästa sen triologin på 70-talet! Det var en lagom, dvs liten, portion av Bäckström den här gången. Den mannen gick mig på nerverna tidigare. Det var väl i och för sig meningen, men han blev inte trovärdig till slut. Den här boken däremot, har både värme, humor, klokskap och trovärdighet. Tråkigt nog tror jag att det är lite sitt eget hälsotillstånd han beskriver, den gode Leif GW. Jag har i alla fall motionerat, strukit kläder, lagat mat och fördrivit dödtid på jobbet till denna bok. Mycket bra!

Fick en hälsning..

Idag fick jag ett SMS från mitt nya barnbarn! En suddig bild från ett ultraljud, men jag såg att han/hon stod på huvudet! Det ska bli så spännande.

Tänk att böcker ibland kan kännas så onödiga. Jag har tagit mig igenom Gamarna, av Maria Küchen, men jag förstår inte varför hon skrev den! Det fanns en viss spänning och nerv, annars hade jag lagt den ifrån mig tidigare, men den föll platt. Vilken bortkastad tid. Trots att jag är ordentligt trött på deckare så måste jag bara läsa Leif GW:s senaste, Den döende detektiven. Trots att han blir lite väl pratig ibland, så har han en humor som passar mig. Samtidigt läser jag en biografi om Jussi Björling, Tills vingen brister, av Yrsa Stenius. En fantastisk berättelse om en gudabenådad sångare.